Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade sig förnämligast om de matematiska, Johan om de
teologiska vetenskaperna. Alla den tidens trosläror och
derom utkomna skrifter voro honom noga beksnta, dock
med den olyckliga påföljd, att han ej kunde fästa sig vid
någondera. Hela hans lefnad är en profkarta på olika
Lrosöfvertygelser. Han var uppfödd i den lutherska, fick
i England smak för den reformerta, sedan genom sin
första gemål för den katolska, bvilken han efter ett
föregående försök med liturgien antog, men om ett år öfvergaf,
sökande förening med grekiska kyrkan. Då äfven detta
misslyckades, återvände han till liturgien och sist på
dödsbädden till sin barndomstro, den evangeliska. Detta vpr
den Joban, åt hvilken Gustaf Wasa med redan af döden
förslummad tunga upptecknade och i förvaring lemnade
sitt ofta brukade kärnspråk: En g&ng säga, och dervid
blifva, är bättre än hundrade gånger tala.
Gustaf Wasas förkärlek och Eriks tidiga
besynnerligheter väckte redan före fadrens död Johans tanka på
kronan. Han uppförde sig dock ädelmodigt, och kanhända
hade Erik eljest aldrig kommit på tronen. Harmen öfver
inskränkningarna i Arboga 1561 retade honom, och det
var troligen hans afsigt att genom förbindelsen med Polen
göra sig nästan oberoende i Finnland. Det misslyckades
till Sverges lycka. Men Eriks vansinne och förvända
regering inledde Jobans äregirighet i en frestelse, som han
ej kunde motstå, och han gaf sista stöten åt den på
brödrens hufvud vacklande kronan. Den ovärdiga
behandlingen af Erik och dess anhängare, ocb slutligen
brodermor-«det, utan ens niigot sken af nödvändighet, sätta en
outplånlig fläck på Johan, och visa att ban var mäglig af en
låg och långvarig hämndlystnad. De äro icke de enda
bevisen derpå. Hans stundom beprisade mildhet tycktes
snarare förtjena namnet svaghet. Man har dock efter
honom ett och annat drag af ädlare anlag. Efter Eriks
al-såtiande kommo några fram med det rådet, att alla Eriks
porträtt borde undanrOdjas, emedan de kunde väcka upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
