- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
53

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt uppstigande på tronen beviljat adeln betydlig
utvidgning i dess friheter De mägtigare slägterna begagnade
sig ofta pä ett mindre samvetsgrannt satt hSraf. Under
namn af förläningar slogo de under sig en mängd hemman,
räntor och gerder, och lefde på sina slott nästan som små
furstar. Inbördes hölio de tillsammans deruti, alt, så
mycket som möjligt, befria sig sjelfva och sina underhafvande
från alla utskvlder, hvarigenom bördan ökades för de
öf-rign skattedragande. Johan såg missbruket, men teg del9
af tacksamhet att de satt honom på tronen, dels af
räddhåga att de skulle slå sig till den fruktade hertig Karl,
dels ock, på det ds skulle tiga med hans egen
misshushållning. Sedan oenigheten utbrutit, underläto de
ingendera att beskylla hvarandra för slöseri med landets krafter.

Före sin förmälning hade Johan med Katrina llans-

dotter Natt och Dag trenne barn, hvilka adlades med
namnet Gyllenhjelro. Endast en bland dem lemnade arfvingar.
Det var Sophia Gyllenhjelm, gift med Pontus De la Gardie.
Sedermera höll Johan sitt rykte rent så vä! från lättsinne
som från andra utsväfningar. Hans lynne låg ej derål.

Misstänksamhet, vankelmod och en besynnerlig blandning
af hårdhet och svaghet utgjorde de förnämsta dragen i

hans sinnelag.

Härtill kom äfven den för alla Wasarna gemensamma
häftigheten. Han var i detta hänseende ganska svår alt
behandla. Rådet klagade ofta öfver hans oregerlighet. Hans
Afaj.-t, skrifver Erik Sparre, vill ofta med hammaren slå
sig lill rätt, då saken kunde algöras med fog och lämpa *).
I hertig Karl träffade han likväl sin öfverman, älven i
delta hänseende; och i ett af sina bref till rådel klagar
han högeligen deröfver, alt hertigen ofta for honom med
häftiga ord öfver näsan ’*>. Johans hastiga lynne ocb
riksrådets djerfva språk kan på en gång bedömas af föl—

*) Riksark. Historiska samlingar om konung Johan-, Convolutet
t586. Ett bref från Erik Sparre

**j Riksark. Acla angående den mellan konung Johan och
hertig Karl uppvuxna tvistigheten, — Hertig Kar!» förklaring
derom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free