- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
79

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

manna-uppriktighet ej skulle hädanefter vara så högt
aktad, som hittills, om det genom sändebuden gifna löftet

så nesligt blefve brutet, eller om man ville slingra sig

derifrån. Sigismund svarade saktmodigt, att ingen kun-

nat handla uppriktigare än han. Anda från det han
kom i Danzigs hamn, ja till och med redan i Kalmar,
hade han öppet förklarat sig aldrig vilja afstå Estland.
Tillika visade ban, att Sverge genom kejsarens uppdrag
hade närmare rätt till detta land än Polen.

När polska rådet icke förmådde ensamt böja
Sigismund, tänkte de inverka på honom genom församlingen
af alla riks-ständerna. Följande dagen blefvo alltså dessa

hopkallade ocb Zamoisky höll till Sigismund ett tal af
ungefär samma innehåll som förra dagen, men erhöll också
samma svar. Då sade Zamoisky: Alldenstund ständerna
förnimma, att konungen ej vill blifva vid silt med ed
bekräftade förbund, skulle han ej misstycka om ständerna
uppsade honom tro och lydnad och föreloge ett nytt val.
Sigismund svarade straxt: Alldenstund jag förnimmer, att
ständerna ej vilja afstå från sin obilliga fordran, vill
jag nu uppenbarligen förkunna, liksom jag ofta förut både
mundteligen och skrifteligen förkunnat, att jag är färdig
afsäga mig den polska kronan, heldre än fläcka mitt
samvete med mened. Då begynte några af ständerna förebrå
Zamoisky, att ban så bårdt angripit konungen; likväl
framställde äfven dessa sin begäran, att Sigismund skulle
bifalla till Estlands öfverlemnande. Då steg Sigismund
upp af sin sto), förklarande, att han ej kunde gifva annat
svar, än han gjort, hvarpå han plötsligt lemnade salen.
Dagen derpå kommo åter ett par herrar för att öfvertala
honom. Bland annat sade de, att det skulle lända honom
till vanära, att efter en så lång färd komma snöpligen
tillbaka med oförrältadt ärende. — Nej, svarade
Sigismund, det skall lända mig till högsta ära, då det blir
kring hela verlden kunnigt, att jag aktar mitt samvete
mera än hela edert rike, ehuru mägtigt det än må vara.

Denna Sigismunds ihärdighet förorsakade mycket
uppseende, hos Zborowskys anhang glädje, hos Zamoiskys harm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free