- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
111

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ryssarna, och voro så ihärdiga, att dessa efter nära 4
timmars storm måste kl. 11 f. m. draga sig med betydlig
förlast tillbaka. De slagnas blod flödade strömvis uti
grafvarna *).

Horn lät straxt hålla en högtidlig tacksägelse för den
lyckliga åtgången. Men, då hans folk för denna orsak
skulle uppställas, fick han först rigtigt se sin vådeliga
belägenhet. Knappt 400 soldater funnos i tjenstbart
tillstånd, och dessa voro svaga och uttröttade, dels af en förut
gängse allmän sjukdom, dels af det myckna arbetet under
belägringen. Han be fallte dem laga den nedskjutna
muren, men de förklarade sig dertill alltför magtlösa;
dessutom vore det att utsätta sig för en viss död af fiendens
bulor. Under allt detta hördes ingen hjelp af från
Banér; men deremot från fiendtliga .lägret dånade kanonerna
hela dagen och den följande, då man äfven från vallarna
såg, huru ryssarna lagade till en mängd nya stormstegar.
Ändteligen samma dag den 20 om aftonen föllo åter för
det beständiga skjutandet tvenne stora stycken af murarna
uti grafven; och den 21 om morgonen rustade sig
ryssarna till ny storm. Då kommo åtskilliga utsända, dels
af borgerskapet dels af krigsfolket, och bådo Horn söka
förlikning med den öfvermägtiga fienden: allt motstånd
tjente ju endast att onödigtvis uppoffra de ännu återstående
solda/erna och utsätta staden för rysligheterna af en
stormplundring. Horn ville i början ej höra talas härom, utan
sökte på allt möjligt sätt uppmuntra dem; men förgäfves.
Han kunde ej heller sjelf neka att föga hopp återstod.
Dertill kom, att, om Narva förlorades, kunde lätt de öfriga
fästningarna, ja äfven hela Estland falla i fiendens våld.
Han ville draga sig till Iwanogorod, som egde bättre
murar, men der var vattenkonsten frusen, så att han snart
skulle lida af törst. Det återstod intet annat än söka
förlikning. Horn skickade till - storfursten ocb begärde

*) Riksark. Acta angående den mellan konung Johan ocb
hertig Karl uppvuxna tvistighet m. m. En fången tartars
berättelse om stormen mot Narva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free