Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gtillestånd samt erböd sig att öfverlemna Iwanogorod.
Storfursten begärde dessutom Kezholm ocb Koporie. Hora
svarade alt ban ej egde något att säga öfver Kezholm,
kunde derom således ingenting besluta; ej heller öfver
Koporie. Men, emedan hans broder, Göran, var
befäl-bafvare på det sednare stället, skulle han söka öfvertala
bonom. Man kom slutligen öfverens om följande villkor:
Iwanogorod och Koporie skulle jemnte det redan eröfrade
Jama öfverlemnas åt ryssen; svenskarna deremot behålla
Narwa och allt, som låg på veslra sidan Welika-floden.
och tillika skulle det blifva stillestånd under nära ett helt
år. Några dagar härefter höll tsaren ett högtidligt intåg
i Iwanogorod, klädd uti hvit gyllenduk, och af sina
soldater dragen på en stor och grann släda, under hvilken
en ugn var inrättad för värmans bibehållande. Derefter
återvände Feodor till Ryssland med hela sin stora
krigshär, medelst hvilken han denna gången troligen hade
kunnat eröfra hela Estland med alla dess fästen. Karl Horn
tyckte sig hafva lyckligt räddat både sig sjelf och
konungens länder.
Joban tänkte annorlunda. Ingermanlands eröfring
och den deraf förökade konungatiteln var ett bland
föremålen för hans stolthet. Det var nu borta, och förlusten
så mycket kännbarare, som han genom sorger ocb
motgångar blef allt mera svår till lynnes. Han kastade hela
skulden på Karl Ilorn. Denne var redan för fadrens skull
misstänkt. Dessutom hade han, ehuru en tapper krigare,
rådt konungen både att sluta fred, och att för sådant
ändamål afstå just detta samma nu förlorade Ingermanland.
Han bade äfven undertecknat de förhastade skrifterna i
Revel. Detta tillsammBnlagdt var tillräckligt för att
upphetsa Johan. Dertill kommo äfven enskilda sqvallrare, att
Horn klagat öfver krigets onådiga förlängande och
skämtat öfver konungatiteln af Ingermanland ocb Wolski
Pet-tin. Joban fattade mot honom den största bitterhet. Om
sommaren 1590 kallades han och Gustaf Banér från
Liffland, och så snart de kommo till Sverge, sattes den
sednare under bevakning på -sina gods, den förre uti fängelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
