Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref d. 37 Jan. påmint konungen om dess ed och pligb
likasom hans majeslåt skulle någonsin bruka forgata dem
eller behofva påminnelser derom. Horn sade: Jag står
till det, jag skrifvit, och kan ej finna något ondt der i,
likasom jag intet ondt dermed menar. Fleming sade: å/en
i kunnen väl icke neka, att sådana ord gå konungens
höghet förndr? Horn sade: Det beror på uttydaren.
Fleming frågade: Huru hafven i kunnat undersid eder att,
konungen oåtspord, lemna bort slott och fästen, honom
och riket till skam och skada? Horn svarade: Dertill
har endast yttersta noden drifvit mig; hans majestät hade
eljest måhända förlorat alltsammans. Fleming frågade:
hvarföre ej Jama blifvit nedrifvet och dess förråder sända
till Narwa, som konungen befallt. Horn svarade: Detta
tillhörde herr Gustaf Banér, men icke mig, att göra *).
Fleming frågade: Hvarföre ej mera spannmål fanns i
staden? Horn svarade: Det var först och främst ganska
ondt efter spannmål, och dessutom trodde jag belägringen
ingalunda blifva långvarig, ty jag hoppades undsättning
af herr Gustaf Banér. Dock var det ett fel af mig att
derom ej i tid besörja, för hvilken försummelse jag
aldra-underdånigast beder om kongl. majestäts förlåtelse.
Fleming frågade, hvarföre Hom ej behållit mera folk i
staden, utan låtit dem gå bort med Banér. Horn svarade:
Jag ville ej försvaga sjelfva hufvudhären, ty jag hoppades
att af densamma blifva undsatt. Dock bekänner jag mig
härutinnan hafva handlat både försumligt och
öfvermo-digt; ty, emedan jag förut så ofta slagit ryssarna med
ringa troppar, förtröstade jag nu göra likaledes. Ej
heller trodde jag, att fienden var så stark, ej heller att han
kunnat medföra större murbräckor på vinterföret. Jag
trodde honom icke farligare nu än vid Revel år 1577.
Men häri bedrog jag mig; och, när Gud vill straffa,
förtager han all god råd. Derföre faller jag härutinnan till
bönen, bedjande hans majestät på det aldraunderdånigaste
*) Gustaf Banér visade sedan, att ban erhållit motbefallning af
Joban, att nemligen låta Jama qvarstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
