- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
115

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om förlåtelse. Henrik Mattsson invande, att Horn alltid
velat lemna bort ifrågavarande fästen, emedan han
af-undats kongl. majestät denna landvinning och dess deraf
förökade titel. Horn svarade: Det är sanni, atl jag velat
lemna detta land tillbaka åt ryssen, men ingalunda
genom förräderi, utan emot en pålitlig fred; och det så
mycket mer, som Jama och Koporie äro af foga värde.
Detta har jag äfven sagt till konungen sjelf både på egna
vägnar och från salig herr Pontus, och det tvenne
särskilda gånger, fast sådant råd ej blifvit aktadt. hvad
titeln åter beträffar, säger jag om igen, att 1000 djeftar
måtte taga påhiltaren, om det också, som jag hört sägas,
vore herr Henrik Mattsson sjelf. Fleming frågade,
hvar-före fästningsverken voro så illa försedda. Horn svarade
De gode herrar i rådet kunna bäst vittna, att jag tidt
och ofta härom påmint, men fått inga eller förtreteliga
svar. Dock har jag gjort efter min förmåga. Mina egna
tjenare och hästar hafva arbetat vid verken; och då på
slutet knektarne för bristande sold ville undandraga sig,
tog jag min egen guldkedja, högg sönder samt delade den
mellan folkel. Häruti, liksom i många andra
omständigheter, kunna de qvarlefvande af besättningen vittna, och
jag beder, att, emedan denna sak går på lifvet, de måtte
före domen hitkallas. Slutligen sade han: Jag hafver
felat i mång måtto, beder derföre kongl. maj.-t nådeligen
förlåta mig. Men att bedja och tigga om nåd såsom en
förrädare, dertill kan ingen få mig. Heldre vill jag dö,
än mottaga förrädare namn och lemna det efter mig åt
hustru, barn och efterkommande. Och i, gode herrar,
sen eder visliga före och dömmen efter rätt och samvete,
icke efter någon mans vilja! — Icke skyller jag kongl.
majestät för förlusten. Min är skulden; dock icke min
ensam, ej heller förräderi. Jag vädjar till Gud, alt mig
sker orätt och dör gerna *). Fyra dagar efter hvarandra
hade de honom före, men fingo inga andra svar 8n första

*) Riksark. Histor. Samlingar till Joh. III. Protokoll hållna
vid rättegången med Karl Horn. (Flere afskrifter.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free