Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti sin penningebrist hade Johan låtit slå och bland
ktektarne utdela dåligt och underhaltigt mynt. ’ Då
bor-gerskapet i Stockholm nekade att emottaga det af
solda-term, gjorde dessa ett upplopp, och plundrade de
vägrande köpmännernas hus. Dessa klagade hos konungen,
men fingo ingen hjelp. De måste antingen taga emot
koppar för silfver eller nedlägga sin handel och blifva
plundrade dertill.
Inom tre år hade nu inträffat uppträdet i Revel,
rflttegångea emot rådsherrarna och Karl Horn,
förlusterna i Liffland, Per Brahes begrafning, de fortfarande
tros-tvistema samt soldat-upproren i Revel och Stockholm.
Hela riket var uppfylldt af missnöjda och olyckliga.
Johan fick intet ögonblicks lugn för olyckligas klagomål och
anklagares sqviller. Inom eget hus var föga tröst.
Drottning Gunnila talade städse antingen för fängslade
anför-vandter af rådet eller trosförvandter bland presterna.
Sigismund, den älskade Sigismund, var i främmande land,
och der så upptagen af sin förmälning med den unga
sköna österrikiska prinsessan Anna, att han tycktes
numera ej synnerligen längta till det oroliga fosterlandet.
Hertig Karl var den enda, som stödde konungen, och ban
gjorde det med kraftig hand. Men då han började tänka
på ny förmälning, vaknade hos Johan åter de fordna
misstankarna. Rådets vänner begagnade tillfället och
underblåste elden. Karl märkte det och drog sig tillbaka.
Nu stod Johan ensam midt ibland ett med bonom
missnöjdt och genom honom olyckligt folk. Ofta kunde
han ej få tillsammans mer än en eller två af rådsherrarna.
Den ende, som egde hans förtroende, var Klas Fleming;
dessutom äfven åtskilliga ur ringare stånden, såsom Olof
Sverkersson, Henrik MattssoD, Paine Eriksson m. fl., bos
hvilka man likväl genom tjenstenitet tydligen kunde
skönja lusten och bemödsndet att drilla sig till de
förföljda herrarnas anseende och egodelar. Sådan var Johans
omgifning vid slutet af hans lefnad. Lynnet och helsan
derefter; de försämrades dag för dag. Misstänksamheter
förföljde honom öfver allt; han tycktes frukta sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
