- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
127

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lat han belasta sitt Gräfsnäs och ditkallade både adel ocb
menighet för att tåga mot Gullberg och Elfsborg, intaga
dessa fasten och hålla dem konungen tillhanda. Tillika
lat han höra sig, att ett för hela riket allmant adelsmöte
borde hållas.

Oå Karl erhöll underrättelse harom, skickade han
straxt att förhöra de anklagade herrarna. Men desse
försäkrade med en dyr ed sin oskuld; att de till och med
först dagen förut hört detta vestgötabuller omtalas. Då
gal Karl sig tillfreds, underhandlingarna fortsattes och den
13 Dec. voro and tel igen förlikningsbrefven på båda sidor
ffirdiga och gillade; endast underskrifter ocb utvexling
återstodo.

Samma dag om qvallen fick stadens borgmästare
befallning att stanga och noga bevaka tullportarna, samt
låta väpna menige borgerskapet. Tillika blefvo alla
hertigens tjenare i fulla rustningar uppkallade på borggården.
Detta allt skedde sent på aftonen. Straxt derefter, vid
pass k). 10 om qvallen, kommo Axel Ryning ocb Johan
Oxenstierna till Erik Sparre med befallning, att han på
ögonblicket skulle följa med dem upp till slottet. Sparre
nekade, förebärande den ovanliga tiden, de lika ovanliga
tillredelserna, ocb slutligen hertigens gamla ovilja. Han
önskade åtminstone veta orsaken till en så sällsam
kallelse. Sändebuden kunde eller ville icke säga den, utan
gingo bort, då Sparre ej kunde öfvertalas att följa med.
Dennes hustru, fru Ebba, fick nu veta hertigens
budskick-ning, och kastade sig med tårar om mannens hals,
bedjande honom för Guds skull icke gå upp till slottet. Erik
Stenbock öfvertalades att i hans ställe begifva sig dit och
anhålla hos hertigen om uppskof, åtminstone till
morgondagen. Men Stenbock återkom med nekande svar, och straxt
efter honom Göran Posse och Göran Stiernsköld med
förnyad kallelse. Då beslöt Erik Sparre att gå, undrande,
bvad vigtigt hertigen kunde hafva att förkunna. Då han
kom in för Karl, lät denne framvisa nyss ankomna bref
af det innehåll: 1) Att en Erik Sparres bonde hade tagit
Axel Lejonbufvuds tjenare i försvar och sagt, att man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free