- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
191

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

begärde prester ocb borgare, att hertigen ville förlika sig
med rådet, ty, enligt Svea rikes lag, kunde icke ens
kungen, 9n mindre riksföreståndaren, regera utan råds råde.
Karl sökte lugna dem med försäkran, att han icke ville
rådet något ondt; det kunde ju tillåtas dem att efteråt
gilla eller ogilla det fattade beslutet. Emedlertid sände
ban Tegel till de församlade bönderna, då dessa, genom
osanna eller öfverdrifna berättelser om Flemings tyranni
mot allmogen i Finnland, så upphetsades, att de lofvade
gerna hjelpa hertigen mot en sådan bondeplågare. Efter
några dagar sammankallades åter alla ständerna på
torget, då hertigen lät för dem uppläsa ett sammandrag, som
ban gjort af de serskilda ståndens inkomna betänkanden.
De hade alla, isynnerhet böndernas, varit i det hela efter
hertigens önskan. Då den punkten förekom, i hvilken
de uppdrogo honom regeringen, blottade han hufvudet och
sade: Mig sd sannt Gud hjelpe till lif och själsom jag
skall hvar och en bland eder vid lag och rätt handhafva.
Slutligen framfördes några adelsmän, som handlerat all-

mogens hästar våldsamt och dessutom, enligt Sigismunds
bref, afrådt menigheten från att fara till Arboga, samt
skyllt hertigen för osanning. Karl frågade, om de
underskri/vit Söderköpings beslut. De jakade. Karl sade, att
de hållit sitt löfte som äreförgätare. Bönderna ropade:
Ja! Ja! De äro skälmar och äreförgätare! Karl
frågade,* om bönderna ville hjelpa till att straffa dem.
Bönderna ropade: Ja! Ja! ocb lyfte dervid sina klubbor och
yxor öfver de anklagade, som hela tiden stodo på knä.

Då sade några af herrarna på majestätspallen till
hvarandra: Gud bättre den, som kommer under allmogens
dom. Karl bad bönderna uppskjuta straffet, tills laga

dom fallit. De anklagade fördes i fängelse obh sluppo

sedan lätt nog; Karl tycktes hafva velat begagna dem till
skrämsel för de öfriga. Hans utkast till riksdagbeslutet
utlemnades sedan för att granskas, och man kunde ej på
några dagar rätt komnas öfverens om några punkter,
särdeles angående rådet. BöDderna kommo då en
eftermiddag till hertigen och klagade öfver riksdagens längd. Karl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free