- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
216

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kula kom och slet af en man, som stod straxt utmed fru
Ebba *). Hon blef dock icke försagd, utan uppmanade
folket till trohet mot konungen, frimodighel mot fienden,
och föregick dem sjelf med exempel af ett oförfäradt mod.
Från innevånarne i Abo kom bref, hvari de uppmanade
henne alt gifva sig. Men fåfängt. Man fick veta, att
konungen icke skulle komma, att ingen bjelp var att vänta
från Stålarm, att hertig Karl deremot erhållit betydlig
förstärkning från Österbotten**). Fru Ebba fällde dock icke
modet. Lyckan höll på att med framgång kröna hennes
bemödanden. Kar! hade fyra skansar. En på och en
under Korpolais berg, likaledes en på Qvarnbacken och en
på Qvarnholmen. De två sista hade han ej kunnat
uppföra utan stor förlust, ty kanonerna från slottet anställde
förödelse bland de arbetande. Sjelf kunde Karl deremot
föga uträtta. Slottsmurarna voro tjocka och nylagda; Karl
åter hade på sina små fartyg endast kunnat medföra
mindre kanoner, hvilkas kulor ingen synnerlig skada gjorde.
Han försökte undergräfva murarna; men det led redan
fram i September. Ihärdigt regn fyllde grafvarna, och
man måste snart lemna dem. Folket började blifva
misslynt och längta hem.

Förräderi verkade, hvad våldet icke förmådde. En
student, benämnd Daniel Hjort, hade ofta varit i Klas
Flemings hus. Han lät nu begagna sig af hertigen som
hemlig underhandlare och lyckades att förleda många. Vid
utfall började den ena efter den andra springa öfver till
hertigen, och man märkte, att bysseskyttarna riktade med
flit kanonerna så, att de ej skulle göra någon skada. Vid
hvar kanon ställde sig derföre en af befälet med laddad
bössa, för att eflerse, det alla gjorde sin skyldighet. Detta
befanns snart obeqrämligt. Man sammankallade derföre
besättningen på borggården och lofvade stora belöningar

*) Riksark. Acta Historica 1597. — Karl Karlsson
Gyllen-hielms relation.

**) Riksark. Historiska acter 1594-, 1595 och 1596. — Notata
ur salige stäthållaren Nils Kristerssons almanacka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free