Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Na tänkte dalkarlarna på all den säd, de Innn bade
oskaren, och hvilken redan kunnat vara inbergad, så framt
ej närvarande oväsende hindrat dem. Oetta Okade-harmen
mot de anklagade och, när nu nattsvärmrarna rusade upp
från kallrarna, vildsinta och yra af dryckenskap och
nattvak, förspordes elt så häftigt raseri, att mäster Elof
måste skynda med gudstjensten af fruktan, ‘att deras
mordlystnad eljest skulle förekomma honom.
Tuna fängelse var bygdt på samma sätt, aom man
Snnu i aflägsna landsorter ser allmogens visthus uppförda.
Det var på pålar höjdt öfver marken med en öppen
trossbotten utanför dörren, dit en fälltrappa ledde. På denna
trossbotten ställde sig mäster Elof, på det han »kulle
kunna ses och höras af alla; menigheten slod i en stor
half-krets deromkring. Med en blick sökte han mäta deras
förfärliga myckenhet och märkte dervid med oro, alt de
druckna och vildaste trängt sig närmast kring trappan.
Deras rasande och mordlystna blickar irrsde än på honom,
än på fängelsedörren. Ilan fattade dock mod och
började sjunga en psalm, hvari folket instämde. Derefter höll
han en lång predikan öfver bönen Fader vår, sökande i
synnerhet vid femte bönen lägga försonlighetens dygd på
sina åhörares hjertan. Han slutade med dessa ord:
Kommer ihåg, alt Gud en gång skall dOmma eder, såsom i
dömmen dessa edra fängslade ovänner. Derföre, hvad i
också ha (ven i sinnet, så låten se, att i älsken Gud Of ver
allt, och nästan som eder sjelfva! De druckne bönderna
började sorla och ropa: Det är Guds vilja, att dessa
landsförrädare straxt blifva framdragna, sönderskjutna
och dödade. Mäster Elof sökte föreställa dem, att alla
icke voro lika brottsliga. Del tillhörde dalamäns rättvisa,
att icke straffa de oskyldige med den skyldige. Men man
lyssnade ej till hans tal. Somliga sprungo mot väggarna,
för att nedrifva dem, andra kommo ditlöpande med
gnistrande eldbränder, för alt antända huset. Mäster Elof
böjde sin röst och bad dem komma ihåg, att Gud i
himmelen såg och domde deras [Orehnfvande. Det vore
okristligt att neka de anklagade lid alt begå nattvarden; så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
