- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
259

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

angripa sin fiende. Detta Okade modet och ifvern hos alla.
Hans Dlfsparre i synnerhet svängde sitt slagsvärd,
härjande bland fienden. En soldat, Anders Stång benämnd,
kastade enligt sägen trOjan af sig, fflr att vara vigare,
brOt sedan in bland fienderna och nedhOgg ensam omkring
sjuttiofem man. När Sigismunds folk så häftigt angrepos
och dertill sågo sina egna ryttare slå sysslolOsa vid bron,
förlorade de mod och hopp. En ungrare, som förut varit
Karls stalldräng, började ropa, all det ej var vdrdt
uthärda en tådan strid, då man såg sig förrådd af
konungen och ryttarna. Snart grepo alla till flykten och
förföljdes i hamn och häl af Anders Lennartsson med
rytteriet. Han stötte dervid på Göran Posse och vestgötarna.
Broder! ropade Posse, skola vi hdr mötas som fiender?
— Hdr gäller intet broderskap utan krut och lod!
svarade Anders Lennartsson och sprängde emot vestgötarna.
Dessa vände också till ryggen och invecklades bland det
flyende fotfolket. I vild oordning rusade de tillsammans
ned på den lilla bron, bvarest en förfärlig trängsel
uppstod. Många störtade i vattnet och omkommo; än flere
blefvo nedhuggna på stranden. Vid andra ändan af bron
lågo åtskilliga qvarnhus, i hvilka polackarna fattade stånd
och började gifva eld på svenskarna; men Karl lät
framdraga några kanoner och besköt dermed qvarnhusen, så
att polska hejdukarna måste genom fönsterna hoppa derur.
De antände dock dervid byggnaderna och bron, på det
att hertigen icke skulle kunna förfölja dem längre.
Dennes bär stod emedlertid på backarna öster om ån, och
bans kanoner spelade obehindradt mot staden. Dessutom
innehade han Stora Stångebro och kunde deröfver, när
som heldst, framtränga vidare.

Sigismund hade icke deltagit i striden, men likväl
på stadssidan ställt sig oförfärad i kulregnet, för att
uppmuntra de sina. När slaget var förloradt, började hans
anhängare ropa, somliga på stillestånd, andra på stridens
förnyande. Detta sista yrkades förnämligast och ganska
ifrigt af svenska rådsherrarna. . Men det främmande
krigsfolket nekade alla med en mun att ytterligare blottställa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free