Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da insaga. Kar] sade: Få de så räkna tipp alla gamla
historier, så äro de nog tillfreds atl hålla på ett helt
år. Mig synes att nu bör lagboken hafva sin gång.
Kunna de fria sig, så blifva de fria. Herrarna svarade,
att de ej kunde godkänna dom af sina vederdelomän.
Erik Tegel anmärkte: Om hela rikets ständer äro edra
vederdelomän, så är det ju ett klart bevis, att i ären
hela rikets fiender. Denna vändning af saken upptogs
och anvSndes sedan ofta af Karl. Stålarm och Kurk
inkallades att vittna, men deras utsagor gällde endast Sten
Banér, som uppmuntrat dem till motstånd.
Den 14 Mars inlemnade Karl en vederläggning af
rådens båda insagor och slutade sålunda: Efter de hafva
vedersakat domstolen, så vill jag med dem ingen
rättegång hålla, utan emedan de under påstående slag utan
något villkor äro som fiender öfverlemnade, vill jag med
dem som fiender handla låta, sd framt jag öfver dem
icke bekommer laga dom.
Innan det slutliga utslaget fälldes, förehades äfven
åtskilliga andra anklagade.
Hogenskild Bielke var ännu så sjuk, att han icke
kunde gå, utan inbars i en stol. En mängd
beskyllningar upplästes. Hogenskild vederläde dem klart och
redigt. Hertigen utbrast: 1 veten, gode herrar oeh män,
att den gamle räfven vet besmycka sin sak. Men jag
förhoppas, alt i ändå ska/fen mig rätt. Härpå följde
flera skällsord och utbrott af vrede. Herr Hogenskild bad
hans fursteliga nåde slyra sitt sinne och försäkrade
der-jemte sin egen oskuld. Han öfverbevistes väl att hafva
arbetat för liturgien, och Karl beskyllde honom alt tillika
med Per Brahe 1569 på Stegeborg hafva 9amtyckt till
Sigismunds uppfostran i katolska läran. Men i afseende
på de sista hvälfningarna kunde inga öfverbevisande skäl
framdragas. Karl gick då ut i vredesmode, men lyftade
i detsamma handen och hytte åt Hogenskild sägande:
Din räf skall inte bila min gås.’ På dennes begäran
följde grefvarna och de holsleinska sändebuden efter
hertigen och bådo för herr Hogenskild. Denne fick också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
