Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arfvet skattar jag högre, ån allt verldens goda. Derpå
skref han sitt namn och dagen i psaltaren och gaf det
ål äldsta dottern; åt den andra deremot elt guldhjerta.
Sedan löste han från halsen en gyllene kedja, hvarvid ’ru
Kristinas namn var fästadt, lemnade den åt äldsta dottern
och sade: Öfverantvarda denna kedja ål din broder,
Svante, och bed honom icke gifva henne åt någon annan,
ån den han unnar lika godt, som jag unnar honom sjelf.
Härvid stego honom tårarna i ögonen. Barnen började
arå t a och önska sig atl med fadren få dö bort från all
jemmer och elände. Han svarade: 1 skolen för ingen nöd
ötiska eder att dö, och för ingen vällust all le/va. Ej
heller skolen i ropa hämnd, utan befalla hämnden åt den,
som rättvist dömer. Nu inkommo biskoparna i Skara
och Wexiö, åtföljda af tvenne andra prester. Banér talade
först något afsides med dem, vände sig sedan till fru
Krislina och sade: Min hustru! viljen i icke jemnte mig
förena eder i dag med Gud? Hon jakade. Då ledde herr
G’ustaf henne till främsta fönstret och satte henne der,
ställde sig sjelf bredvid och sedan barnen i rad nedåt
golfvet. Biskoparna stodo midt emot. Han gjorde derpå
sitt skriftermål, högt och redigt, bekände sig inför Gud
allsmägtig och inför dem vara alldeles fri och oskyldig
till hertigens äreröriga beskyllningar. Men ett, sade han
slutligen, elt är, som besvärar milt samvete, och hvaruti
jag begär eder tröst. Hvarje gång jag förenat mig med
Gud, har jag lofvat bättring, men har aldrig kunnat
hålla det så, som jag velat. Biskoparna svarade: Sådant
är mensklig svaghet, och derföre måste vi ofta söka Gud,
emedan vi ofta synde. Fru Kristina gjorde också sitt
skriftermål, hvarefter de håda begingo nattvarden. Derpå
tog Banér afsked af henne, barnen samt biskoparn8. En
stockknekt kom in och bad dem skynda. Fru Kristina
ville följa sin man, så långt det tilläts. Han afrådde;
men hon fästade sig vid hans sida, då fru Anna Gylla
tog henne under andra armen. När de kommo ner i
porthvalfvet, voro de öfriga herrarne redan förut der, och
med herr Ture Bielke följde likaledes bans maka Harga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
