- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 40. Adolf Fredriks regering. H. 2. Pommerska kriget 1757-1762 och Riksdagen 1760-1762 /
3

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken var den enda, som inom Tyskland mägtade
motstå Österrikes hotande öfvervälde.

Saxen, närmaste grannen till Preussen och
således närmast blottställdt för dess anfall, blef snart
af Österrike vunnet, hvartill ock bidrog den
der-varande mägtige men föga duglige statsministern
ßrühl, hvilken var mycket uppretad öfver det förakt,
konungen i Preussen vid flere tillfällen honom visat.

Afven Ryssland sällade sig snart till samma
sida; ty det började att i Preussen ana en framtida
medtäflare om herraväldet i Norden. Men
dessutom verkade också här personliga driffjedrar.
Kejsarinnan Elisabet var i hög grad uppbragt öfver de
gäckerier och stickord, med hvilka konungen i
Preussen ofta angrep henne och hennes tadelvärda
lefnadsvanor. Rysslands förste minister Bestuschew
var också vid den tiden bestucken af Fredriks
fiender, så att han sökte ytterligare uppegga
hennes ovilja. Det är väl sannt, att rysska
tronföljaren, Karl Petter Ulrik, hvilken vi af gammalt
känna, var en stor beundrare af konungen i
Preussen och sökte göra denne åtskilliga tjenster; ehuru
han hemligen uppbar mutor af Österrike just för att
motarbeta samma herre. Hans gemål, storfurstinnan,
sedermera blifvande kejsarinnan Katarina, blef ock
genom lån från Danmark och genom en årlig gåfva af

20,000 dukater från England mutad så att hon sökte
styrka sin gemål i dennes bevågenhet för Preussen och
obenägenhet mot det krig, Elisabet ville börja1). Men
mot dennas, den regerande kejsarinnans, lågande harm
och mot Bestuschews bestämda vilja, mägtade
tronföljareparet föga uträtta, och kriget blef förklaradt.

Oaktadt ofvannämnde underhandlingar och
förberedelser hafva dock några både statsmän och
häfdatecknare yttrat den förmodan, att det stora

Se Historisk Tidskrift 4:e Række l-.a Bind. Ostens
-Gesandtschaften; sid. 487.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/40/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free