- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 40. Adolf Fredriks regering. H. 2. Pommerska kriget 1757-1762 och Riksdagen 1760-1762 /
57

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kegerande partiet deremot påstod, att man borde
fortfarande och kraftigt deltaga i kriget. Också för
denna åsigt talade vigtiga skäl. Preussens hjelpkällor
voro numera så tömda, att detta land tycktes omöjligen
kunna uthärda ännu ett fälttåg, och dess konung
sjelf såg saken i så mörk dager, att han i sin ficka
medförde gift för att, när allt var förloradt, kunna
förkorta sina dagar och slipppa bevittna sitt rikes
slutliga fall. Hösten 1760 fick han ock den
olycksbådande underrättelsen, att hans trogne
förbundsbröder, konung Georg den andre i England, aflidit,
och att efterträdaren önskade slut på kriget och
ämnade således snart nog öfvergifva Preussen, hvilket
derefter, stående alldeles ensamt, skulle nödgas sluta
tred på hvad villkor, fienderna föreskrefvo. För att
vid sådant tillfälle få sin andel i det utskiftade bytet,
borde aiitså Sverige fortfarande stå fast vid
bunds-förvandternas sida. Detta skäl jemnte tankarna och
talet om Sverges ära bestämde flertalet för krigets
fortsättning och således äfven för dertil! nödiga
rustningar. Sådana kunde dock ej ske, innan lån
hunnit erhållas. Men till folje af såväl sakens svårighet
som isynnerhet bondeståndets prutande blef bifallet
dertill länge fördröjdt, och derigenom likaledes sjelfva
rustningarna, så att troppar och förråder icke hunno
till Tyskland afsändas förr än i Juni månad 1).

Dröjsmålet med fälttågets öppnande föranleddes
icke blott af denna, utan ock af en helt annan orsak,
nämligen förhållandet med härens blifvande
öfver-befäl. Såväl regeringen som allmänna tänkesättet
önskade Ehrensvärd. Några general-löjtnanter voro
vissserligen äldre och i ty fall mer berättigade; men
Fersen kunde ej umbäras vid riksdagen, och de andra,
ehuru väliörtjenta män, ansågos icke verket vuxna,
och allmänt ropades, att Ehrensvärd var den ende,

’) Alla ständernas prot. vintern och våren 1761.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/40/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free