Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af många antagen1). Än betänkligare var
förhållandet med Hofmans egna bekännelser. 1 början
förnekade han hvarje förbindelse med högre stående
personer och påstod, att hans handlingsätt varit föranledt,
nästan framtvunget genom besynnerliga drömmar, af
hvilka han länge varit förföljd och till sådana
företag manad2), hvartill sedermera kommit återljuden
af det myckna missnöjet i landet, samt harmen
öf-ver sitt. eget uteslutande från bondeståndet m. m.
Regeringen beslöt då genom pinliga förhör, det skedde
i Rosenkammaren och två gånger, frampressa
fullständigare bekännelser, kanske i hopp att derigenom
komma åt Sinclair3). Efter att någon tid hafva
under tystnad uthärdat plågorna, bekände då
Hofman, att presten Rutström hållit med honom
upproriska tal, och att en kapten Rohr fört honom
till Sinclair, och att Hofman samtalat både med
konungen och kronprinsen, men, påstod han, endast
om sitt utestängande från bondeståndet4). Men
’) Preuss. min. br. d. 5 Sept. 1766. Eriksbergs ark.
G. A. Hjärne till K. G. Tessin d. 12 Maj 1766, säger att
summan för kronprinsen var 60,000 och för Sinclair 2,000 allt d. s.
men att Hemliga Utskottet afstyrkte resan, ty, heter det,
allmogens hästar voro medtagna och Uppsala hade lidit af en nyss
undergängen brand.
2) Österrik, min. br. d. 17 Sept. 1766.
3) S. st. d. 5 Sept. Danska min. br. d. 16 Sept. 1766.
4) Preuss. min. br. d. 5 Sept. 1766 berättar, hur Hofman
bekänt, att Sinclair förde Ilofman till konungen, och att denue i
ett nedlåtande och förtroligt samtal beklagat Hofmans uteslutande
ur bondeständet och berättat, huru den nu tillämnade
upprors-rörelsen skulle utbrista på en gäng i Westergötland, i Dalarna och
i två till hufvudstaden angränsande landskap; att en löjtnant
uppmanat Ilofman att, när allt var i Westergötland tillräckligen
forberedt, komma till Stockholm, der han då skulle fa nödiga
penningar till deltagande i det allmänna utbrottet; men att
Hofman af ifver och hämndlystnad börjat rörelsen för tidigt,
hvarigenom det hela misslyckats. Dessa anklagelser mot
hofvet, tillade Preussaren, tog Ilofman sedermera tillbaka, men
förnyade dein omigen, men domstoleu iakttog deröfver den djupaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
