- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 41. Adolf Fredriks regering. H. 3. Reduktions-riksdagen 1765-1766, kronprinsen Gustafs ungdom och förmälning och Reaktions-riksdagen 1769-1770 /
168

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi från samma tid anföra sägner om några andra
betydelsefulla drag.

l)et berättas t. ex., att lian omkring 175G en
gång förkörde det enda spann hästar, han egde, och att
en bland omgifningen dervid anmärkte, det prinsen
skulle på sådant sätt snart ödelägga hela det kungl.
stallet; men att denne svarade: det gör ingenting, om
jag iclte har några hästar, skola undersåtarne draga
mig 3). En annan gäng omtalades, huru han plägade
pä ett bord uppställa böcker som kulisser och på
den sä bildade skådebanan en hop schackpjeser såsom
agerande personer. Iledan nu och blott omkring tio
år gammal, sammanskref han ett sorgespel, kalladt
Juliani död, hvars plan och sammanhang vittnade
om vid den åldern ovanligt utvecklade
sjalslör-mögenheter, men tillika, sade man, om blodiga och
despotiska tänkesätt 2). En annan sägen är. att prinsen
stundom stängde sig inne och framdrog på golfvet en
länstol, utstyrd till en slags tron, och satte på
densamma en stor docka, som skulle föreställa Lovisa
Ulrika. Derpå framträdde han och berättade, att
konungen var död ocli tronen ledig. Sedan sprang
han bakom dockan och svarade å hennes vägnar, att
lwn deltog i den gemensamma sorgen; men ville
förvalta regeringen, tills prinsen blefve myndig.
Derpå trädde han åter fram och förklarade, att tronen
vore hans arf och att drottningen borde låta honom
bestiga den. Sedan, återgående bakom dockan, svarade
han Nej ! och lät henne dervid förblifva, oaktadt alla
föreställningar och böner. Då och till slut sprang han
upp, fattade dockan i armen samt slängde henne undan
och satte sig sjelf på tronen 3).

Af detta och dylikt innehåll, omvexlande med
beröm öfver utmärkta själsförmögenheter, äro de flesta

*) Uppsala Bibi. Hamiltons anekdoter.

2) Sax. min. br. d. 10 Maj 1757.

3) Uppsala Bibi. Hamiltons anekdoter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/41/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free