- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 41. Adolf Fredriks regering. H. 3. Reduktions-riksdagen 1765-1766, kronprinsen Gustafs ungdom och förmälning och Reaktions-riksdagen 1769-1770 /
380

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

målet för svenska folkets sträfvande; båda två
liksom Lovisa Ulrika sökte tvärtom motarbeta alla
der-hän syftande åtgerder. Att å andra sidan folket sjelft
skulle kunna på egen band åstadkomma någon
fullkomlig försoning och sammanjemnkning partier och
samhällsklasser emellan och såmedelst möjliggöra en
enig och stark sjelfstyrelse, dertill voro ledarne för svaga
och massorna för obildade, för okunniga, — massorna,
såväl aristokratiens som demokratiens, tv ingendera
motsvarade sin kallelse, sitt uppdrag. Svårast bland de
många hinder, man hade att bekämpa, var utan tvifvel
den strid, som fortgick och oundvikligt måste fortgå
mellan dåvarande riddarhus-adel, en aristokrati, som
ej längre hvilade på verkligt aristokratiska grunder,
men som likväl ännu upprätthölls af vanans magt, af
ärorika minnen och af inom densamma befintliga
lysande förmågor och ofta uppenbarad fosterlandskärlek,
detta å ena sidan; och å den andra olrälse stånden,
en ständigt växande men ännu icke fullvuxen
demokrati, hvilken tydligen insåg orättvisan af adelns blott
på börd och förstfödsel grundade företräden och
representationsrätt, och som derföre af både rätts- och
sjelfkänsla oupphörligen eggades till strid mot sådana
anspråk. Ingendera mägtade segra, men ingendera
ville vika. Det kan väl tyckas, som dåtidens adel,
till följe af mer och mer påtvingad erfarenhet om
ohållbarheten i sin ställning, hade, liksom dess
efterträdare gjorde 1809 och 1865, bort redan nu
frivilligt bevilja de eftergifter, som oundgängligen
fordrades, om svenska folket skulle kunna sammansmälta
till ett mera likartadt helt, passande för en
representation, som ur riddarhuset och derjemnte ur landets öfriga
befolkning uttog begge deras sannt aristokratiska
beståndsdelar och af dem tillsammans bildade en ny, en
verklig aristokrati, hvilande på förmögenhet, på
kunskaper och på stadgadt personligt förtroende, och som
i förening med en likaledes mer bildad och förädlad
demokrati öfvertog vården om fäderneslandet. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/41/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free