- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
63

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bolmstedt öfverklagade formligen förhållandet. Hvad
sJcall, sade han, den fattiga och förtryckta allmogen
tänka, när den sålunda ser sina förtryckare
ostraffade och sig sjelf blottställd för ny förföljelse af
de ämbetsmän, den vågat anklagad Skrifter
utgå-vos väl, som togo ämbetsmännen i försvar. De
omtalade å sin sida och troligtvis ej heller utan skäl,
huru bland allmänheten mången trodde liäftiga
utfall mot ämbetsmän vara bevis på ett varmt och
fosterländskt hjerta, och huru man skapade sig en
spökbild, som man kallade »ämbetsmannavälde», och
huru vid detta ord den enfaldiga och lättrogna
hopen ryste och önskade sig befriade från både alla
vämbetsmän» och allt »välde». Bland Mössorna
och serdeles bland borgare och bönder, de kallade sig
ock de två näringsstånden, utbildade sig en växande
ovilja mot ämbetsmännen. Den var en följd dels af
underlydandes vanliga ovilja mot förmän; dels af många
ämbetsverks uppförande 1768—1771, och dels af
Hattarnas slöserier 1769 m. m. och den hade till följd,
att en ej ringa del af dessa med eller utan skäl
förföljda ämbetsmän beslöto att liksom flertalet bland
adeln förena sig med konungamagten för att genom
den blifva skyddade mot folkombudens anfall och
räfster.

Statsverket blef som vanligt förmål för många
öfverläggningar. Hemliga Utskottet uppgaf, att sedan
riksdagen 1769 hade statens skuld ökats med öfver
13, och att årets statsbrist steg till öfver 5 millioner
daler s. m. En G. A. Leijonmarck sökte visa flere
misstag i dessa beräkningar, t. ex. att skulden blifvit
ökad med blott något öfver 5 millioner1) och att
statsbristen icke var så stor, och 1769 års
riksdagshushållning icke så tadelvärd, som man påstått.
Någon skiljedom i denna tvist kunna vi icke fälla.
Deremot tyckes vara afgjordt, att summan af statens skuld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free