- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
68

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

möter ur alla fyra stånden, tillsammans ej mindre
än 125 personer. Dessa förberedelser medtogo
mycken tid, ocb ej förr än den 24 September, d. v. s.
just den förut tillämnade kroningsdagen, började
denna större kommissjon sina öfverläggningar. Vi
upptaga här blott de märkligare tvistepunkterna.

En bland dessa rörde honungens och
ämbetsmännens rättighet att nedlägga sina befattningar.
Vi minnas, att det var genom en sådan åtgerd, som
Adolf Fredrik och några ämbetsverk framtvungo
reaktions-riksdagen 1769. Mössorna voro högst
förbittrade öfver både saken och sättet, och ville
förekomma hvarje nytt dylikt försök. Redan det första
nu framlaggda förslaget fordrade fördenskull
konungens bestämda löfte att oafbrutet regera. När
sedermera i den större nämnden samma sak förekom,
anmärkte prosten Kroger, att äfven ämbetsmännen
borde förpligtas till jemn och oafbruten vård af
ärenderna, hvarföre han ville åt ofvannämnde
förbindelse gifva följande utsträckning och form.
Konungen skulle lolva icke allenast att sjelf oafbrutet
regeringen föra, utan ock att med högsta onåd anse
och såsom ett högmålsbrott beifra och beifra låta,
derest någon bland rikets råd eller andra ämbetsmän,
under livad sken och invändning det vara måtte,
skulle sitt ämbetes förvaltande på längre eller
kortare tid sig undandraga. Många trodde, att det var
konungens handtlangare Sinclair, som narrat den
gamle Kroger till så väl det ena som andra
förslaget. Tvisten om dessa punkter blef ganska
långvarig. Mot Krögers förslag invändes, att det vore
ett onaturligt band pä den personliga friheten, om
man förbjöde konungen eller någon ämbetsman att
nedlägga sin syssla; — att denna ämbetsmännens
åtgerd 1768 hade blifvit gillad och berömd af
ständerna 1769 och kunde derföre icke gerna af
ständerna 1771 som olaglig förbjudas; — att tillägget vore
småaktigt och dessutom i vissa fall öfverllödigt; ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free