- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
81

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och af rådkammaren beslutadt och vederbörligen
kontrasigneradt. Konungen anmärkte, att de fyra
riksrådens närvaro visade rådkammarens bifall till
förslaget. Men Sebaldt invände; jag kan ej
betrakta dessa fyra lierrar annorlunda än såsom eders
maj’.ts enskilda vänner, men icke som en
rådsför-samling1), och han begärde få förslaget framstalldt
i ett formligt rådsprotokoll. Konungen utbrast: mitt
ord kan väl vara lika godt som ett stycke papper! Men
Sebaldt förblef obeveklig och sammanträdet upplöstes.
Utkomna ur rummet, blefvo presternas och böndernas
talemän oroliga och begynte ångra sitt gifna löfte.
De begärde derföre och erhöllo genast nytt
företräde, då de återtogo sina ord2) och förenade sig
med Sebaldt. Också blef konungens helsning eller
förslag af ingen bland dem framburen.

Landtmarskalken Leijonhufvud hade deremot
ämnat detsamma framlägga för adeln. Men Karl
Sparre och några andra afskrämde honom medelst
föreställningar om åtgerdens olaglighet. Uppkommen
på riddarhuset, iakttog han derför fullkomlig tystnad
om hela saken. Den upptogs då af andra, hvilka
begärde, att adeln måtte få veta, hvad under
berörde samtal förefallit; men Leijonhufvud ville icke
deröfver yttra sig. Då uppstod Fredrik Horn och
berättade omständligen, hvad han härom hört, och
man frågade Leijonhufvud, om ej denna Horns
berättelse vore öfverensstämmande med sanningen.
Leijonhufvud, mycket förlägen, svarade: som en man
af ära, kan jag ej neka, att den nu af gifna
berättelsen är sann; men det är mig ej tillåtet att i
egenskap af landtmarskalk derom något yttra.
Ingendera var nöjd med detta svar. Somliga, mest
hof-vets vänner, påstodo, att Leijonhufvud bort afgifva
en fullständig berättelse; andra deremot, att han

’) Österrik, min. br. d. 20 Dec. 1771.

2 ) Fersen 3. 75.

Fryxells Ber. XLII. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free