- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
116

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stokratiska tänkesätt betraktade Axel Fersen nu
hundra år derefter sin tids likartade rörelser, och vi
hafva nyligen anfört de bittra omdömen, han i
förtroligare ögonblick öfver de samma uttalade. Med
sin benägenhet för medlande åtgerder och med sin
åstundan att upprätthålla det fria statsskicket, sökte
han dock lägga band på sådana sina känslor, och
det var med berömlig klokhet och kraft, han
bemödade sig att från hetsigheter och öfverdrifna anspråk
hejda både adeln och ofrälsestånden. Också när d.

11 Mars 1772 rådsherrarnas sak förevar på
riddarhuset, hördes han med mycken värma tala för
deras personer och med allvarliga ord varna för
följderna af den häftiga parti-förbittringen. Om,
utbrast han, ständerna fortgå på detta vis, så
kommer snart hela riket att förbanna vårt
regerings-sätt. När slutligen rådsherrarna, oaktadt alla hans och
hans vänners bemödanden, blefvo öfvergifna också af
riddarhusets flertal, då såg man tydligen, huru
nedslagen, huru djupt rörd han blef öfver detta nya
förebud till det fria statsskickets fall, detta statsskick, för
hvilket han så länge och ifrigt hade kämpat. I
sjelfva verket var han likväl icke rätta mannen till
dess betryggande. Frihetstidens mer och mer
demokratiska rigtning stod nämligen i allt för stark
motsats till de högadliga åsigter, han i djupet af sitt
hjerta hyste. Någon verklig försoning, någon
verklig samverkan dem emellan var och blef omöjlig.
Han tyckes ock våren 1772 hafva sjelf insett
förhållandet. Med samma skarpa blick anade han
ock snart nog, att konungen i hemlighet lörehade
någon plan till öfverända-kastande af ständernas
magt. Sjelf ville han väl icke understödja, men
numera ej heller motarbeta ett sådant företag, utan
begärde och erhöll straxt efter kröningen tillstånd
att under tre månaders tid draga sig undan till
landet. Vid afskedet från riddarhuset skall han hafva
sagt: ingen förnuftig man och ingen fäderneslan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free