- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
182

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men nu lät ock Pechlin anmäla sig till
uppvaktning. Konungen, som mycket fruktade denne man
och hans skarpsynta blick, nedref genast sitt
upp-laggda hår, framdrog det öfver ögonen och lät det
mycket öfverpudras, hvarjemte några gardiner
fälldes. Konungen valde dessutom sin plats så, att
en skymmande skugga föll öfver ansigtet.
Derefter insläpptes Pechlin, hvilken under ett långt
samtal om upproret icke tyckes hafva i
konungens ansigte upptäckt någon rörelse, som antydde
hemligt förstånd med Hellichius. På förmiddagen
bevistade konungen rådets öfverläggningar och
deltog i och underskref dess beslut mot skånska
upproret; bland andra ock en varnande kungörelse,
i hvilken han kallade Hellichius en upprorisk
och äreförgäten menniska1). Eftermiddagen
bevistade han en repetition af musiken till den nva
operan Thetis och Pelée och gaf på qvällen en
stor fest, till hvilken också Rudbeck och många
Mössor blifvit befallda. 1 hela sällskapet var
konungen den gladaste, den mest obesvärade, och han
talade nästan uteslutande om teaterns nöjen och
om den nu gifna musiken. Till sitt sällskap vid
spelbordet kallade han ock general Pechlins fru.
Hon förlorade dervid en tämlig summa. När
konungen den mottog, sade han : jag vill förvara den
som en erinran af denna afton; men beklagar, att
jag för ögonblicket icke har något motsvarande
minnestecken att lemna. — Dessa ers maj:ts ord,
genmälte hon, skola alltid i mitt hjerta förvaras
såsom det skönaste vedermäle af ers majestäts
godhet. — Det kommer jag snart att få se, svarade
konungen.

Sedan gästerna lemnat slottet, tillkallade
konungen sin öfverhofpredikant, Karl Magnus Wrangel,

’) Några tro denna kungörelse vara af rådet på eget bevåg
dock under konungens namn utlärdad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free