- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
183

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och frågade, om en revolution innebure någon synd
mot Gud. Wrangel skall hafva genmält, att detta
icke vore händelsen, så framt afsigten endast vore
främjandet af undersåtarnes väl. Med detta svar
gaf sig konungen tillfreds och befallte Wrangel
infinna sig på slottet följande morgon kl. 5, då
konungen ämnade begå nattvarden.

Sedan öfver-hofpredikanten sent på qvällen
aflägsnat sig, skref konungen till Vergennes, och
uppdrog åt denne att för Ludvig den femtonde
förklara Gustafs oföränderliga vänskap och
tacksamhet, och tillika den förhoppning, att i händelse
af olycklig utgång hans vänner och i synnerhet
hans trogne broder prins Karl måtte finna skydd
hos Frankrikes konung, svenska kronans äldsta och
trognaste bundsförvandt.
Brefvet var författadt
i så varma ordalag, att konung Ludvig under
genomläsandet fällde tårar.[1] Tillika skref Gustaf
till prins Karl sjelf ett slags afskedsbref, hvari
bland annat lästes följande ord: skulle jag falla
ett offer för mitt nit för fäderneslandet, så besvär
jag dig att aldrig hämnas min död på någon
svensk; emedan jag är öfvertygad om, att jag aldrig
kommer att falla för svensk hand.
Sedan brefven
blifvit förseglade, red han ut och följde såsom
förra natten de omtalade borgare-patrullerna. Vid
artillerigården ville skyltvakten icke släppa honom
fram. Känner du, utbrast konungen, känner du,
hvem det är, som talar med dig? — Åh ja!
svarade
soldaten, men jag känner ock min skyldighet. I
öfrigt inträffade under nattens lopp ingenting af
vigt, och konungens glada och älskvärda
uppförande tillvann honom i än högre grad de
patrullerande borgrarnes tillgifvenhet.


[1] Riksark. Creutz min. br. fr. Paris d. 18 Sept. 1772.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free