Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
revolutionen öfverfölls han af någon tvekan om
utgången och af någon oro öfver sitt och sina
anhängares blifvande öde1). Efter ett par ögonblick
fattade han dock åter mod och steg till häst samt
begaf sig till artillerigården och vaktparaden.
Hit hade Saltza och De Carnall samlat en skara
officerare, förmodligen medlemmar af Svenska
Botten. Det var mellan dessa ledare och konungen
i förväg uppgjordt, att, ifall han efter slutad parad
återvände till häst derifrån, betydde sådant, att
revolutionen vore uppskjuten, och att officerarne
skulle skingras; men att, ifall konungen ginge
till fots, skulle revolutionen genast verkställs
och officerarne fördenskull följa med till slottet.
När vaktparaden i vanlig ordning förrättades, gick
konungen genom lederna, talade med soldaterna,
och äfvenså med underofficerarna och om dessa
sednares tjensteår. På hans tillfrågan meddelades
bland annat också den uppgiften, att fordom hade
underofficerare kunnat blifva befordrade ända till
kaptener. Konungen anmärkte då: sådant han
icke ske nu, och så länge riksens ständer hålla
kabinetter; men skulle väl kunna hända
framdeles, ty all ting kan förändras. Sedan
paraden var slut, sade konungen till de närvarande
officerarna: efter alla herrarna gå till fots, kan
väl också jag göra på samma sätt, hvarefter han
beledsagad af den stora officerare-skaran vandrade
upp till slottet. Några berätta, att vid artillerigården
kom till hans understöd bryggaren Rehn i spetsen för
borgerskapets kavalleri, och att vid uppbrottet
konungen med en blick mot den klarnade himlen utbrast :
’) Enligt Hamiltons anekdoter förorsakades det korta
dröjsmålet icke af tvekan utan af en kort bön. Hochschilds anleduiDgar
säga deremot, att konungen blef af rädsla så betagen, att han
vägrade stiga till häst; men att han blef dit nästan med trug
upplyftad af öfverste Fredr. Posse och af några andra herrar, hvilka
gått så långt, att de ej hade annat val än att segra eller falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
