- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
190

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gades, hvarpå begge tropparna välsignade
konungen och vände hem till sina rotar1).

Man befarade motstånd af manskap och befäl
vid flottan, hvarest många officerare och sjelfva
öfver-befälhafvaren vice-amiralen Falkengren
tillhörde Mösspartiet. Konungen hade åt
schoutby-nachten Karl Tersmeden anförtrott revolutionens
genomförande på denna punkt. Det svåra
uppdraget blef i någon mån lättadt derigenom, att
Falkengren var för tillfället på slottet och der tillika
med de öfriga rådsherrarna instängd. Sedan
konungens rörelse kommit i fart, lät Tersmeden
uppdraga vindbryggan mellan Blasie- och
Skeppsholmen. Knappt var likväl detta gjordt, förr än från
Norr kommo Hessenstein och Pechlin, förmodligen
för att sätta sig i spetsen för de bland sjöbefälet
talrika Mössorna. Men när de sågo sig förekomna
och bryggan uppdragen, vände besagde herrar om
och läto ej mer höra af sig2). Bland officerarne
på stället uppstod emellertid så högljudt knorr,
att Tersmeden endast genom stränga hotelser kunde
skrämma dem från våldsamt utbrott. Han torde
dock i längden hafva misslyckats, ifall man ej snart
nog börjat från artillerigården och Staden höra
lifligt hurrande och rop af lefve konungen! Då tog
Tersmeden bladet från munnen och omtalade för
både befäl och manskap, hvad egentligen var å
färde cch använde dervid ungefär samma
framställningssätt och skäl, man på de andra ställena
begagnat. Många officerare voro dock ovilliga, tills

1) En berättelse är, att uppländningarnas officerare i början
ämnat försvara det fria statsskicket; men att en gammal fänrik
hållit sådana tal, att först manskapet och sedan befälet gick öfver
till konungens sida.

2) Enligt en annan berättelse hade dessa två herrar med sig
vid pass 40 personer. Men när de på vägen till Skeppsholmeu
fingo se konungen och den stora skara, som honom åtföljde, togo
de till flykten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free