- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
205

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ogrundade beskyllningar, med hvilka han i detta
tal har, hos både samtid oeh efterverld, vanfrejdat
svenska folkets riksdags-ombud, och derigenom
vanfrejdat äfven svenska folket sjelft, såsom det der
skulle under en tid af 50 år oupphörligen valt så
högst klandervärda personer till sina målsmän.
I noter under konungens nu ifrågavarande tal skola
vi derföre anmärka och söka vederlägga icke alla,
men några de förnämsta sådana hans anklagelser.
Granskningen torde ock gifva en inblick i
konungens karakter och sätt att stundom gå till väga
för genomdrifvande af sina planer.

Uppfylld, så började han, uppfylld af den
innerligaste bedröfvelse öfver det tillstånd, hvari
fäderneslandet sig befinner, är jag tvungen att visa
eder sanningen i dess fulla dag. Då riket står på
brädden af sitt fall1), bör ingen undra på, att det

’) Uppgiften, att Sverge vid frihetstidens slut stod på brädden
af sitt fall, har ofta blifvit upprepad och hos flertalet öfvergått
till en historisk trosartikel. Men hvari bestod da denna fara?
Jo! säga många, i den hotande utsigten att snart blifra liksom
Polen deladt och utplånadt ur de fria staternas antal. Vi hafva
dock redan sökt (41. 354—35G) och skola längre fram i denna
del (29 kap.) söka ytterligare visa, att i verkligheten ingen sådan
fara då hotade. — Uttrycket, att riket stod på brädden af sitt fall,
söka andra rättfärdiga genom att anföra den inbördes
ståudsför-bittriugen, den växande mutbarheten, den moraliska förskämniugen.
Att dessa klandervärda fel djupt och förderfligt inträngt i svenska
statskroppen; men att der äfven friska och motarbetande lifskrafter
ännu förefunnos, det hafva vi redan sökt ådagalägga ; (40. 162—179)
och riksdagen 1765, 1766 oaktadt sina fel och öfverdrifter är ett
talande bevis derpå. — — Riket var visserligen dessutom djupt
skuldsatt men icke djupare än några gånger både förut och efteråt
och det åtnjöt fredens välsignelse. Hvilka voro då de olyckliga
förhållanden, som kunde rättfärdiga ofvannämnde starka uttryck?

— — Och dessutom! I fall Sverge 1772 stod på brädden af sitt
fall, så var det just Gustaf, som ledt, som förledt det till de våd
ligaste, de närmast bråddjupet tagua stegen. Parti förbittringen,
ståndshatet, mutbarheten blefvo alla tre under åren 1767—1772
uppdrifna till högre och förderfligare grad, än någonsin förut, och
det kanske mest och verksammast af Gustaf sjelf och för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free