Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt välde har varit de rådandes endaste mål1),
ofta på andra medborgares, alltid på rikets
bekostnad. När lagen var tydlig, har dess bokstaf
blifvit vrängd, och när detta icke kunnat ske, har
den blifvit bruten. Ingenting har varit heligt för
en af hat och hämnd upprörd menighet, och
villervallan har ändtligen gått så långt, att man
uppenbarligen påstått, det ständernas flertal vore öfver
lagen och hade ej annat rättesnöre än sitt eget
godtycke. Således har friheten, den ädlaste af
mensk-liga rättigheter, blifvit förvandlad till en olidlig
aristokratisk despotism i det rådande partiets
händer. — Om således rikets invärtes ställning varit
vådlig, huru förfärlig är ej dess utrikes belägenhet.
Jag blyges att derom tala. Född svensk och sjelf
Sverges konung, borde jag aldrig föreställa mig
möjligheten af att främmande afsigter kunnat
inverka på svenske män, och än mindre, att de
nedrigaste medel dertill blifvit brukade2). I kännen,
’) Endaste! återigen endaste! Hvartdera partiet hade dock
uttalat och framställt sitt bestämda mål, sin plan, efter hvilken
det ville och hoppades bereda svenska folkets lycka, oeh hvilken
det ock, kommet till väldet, ämnade genomföra. Magten, väldet
var således icke det endaste målet, hvarken för Hattar eller
Mössor. Snarare skulle en dylik beskyllning kunna rigtas mot
kouunga-huset, mot Lovisa Ulrika; ty hvar finnes och hur låter det
program, som uttalar något högre system för hennes blifvaude
regering? ehuru utan tvifvel också hou ämnade enligt sin åsigt af
saken använda till Sverges väl den ökada magt, hon eftersträfvade.
2) Sannt! Svenska folket har härutinuan mycket förnedrat
sig. Men huru sträng bör ej domen falla också öfver de svenska
regenter, som sjelfva härutinnan frestade sina undersåtare samt
inledde och qvarhöllo dem på en så neslig bana? öfver konung
Fredrik, som 1723 sökte muta riksdagsbönderna (31. 61—82);
öfver Lovisa Ulrika, som hela tiden igenom sökte med in- eller
utländskt guld besticka än det ena, än det andra ståndet eller
partiet? — och öfver Gustaf sjelf, som »ehuru född svensk och
Sverges konung icke blygdes», att gång på gång, och just i samma
dagar, som han uttalade ofvau inryckta strafford, sjelf medelst
utdelande af fransyskt guld muta sina undersåtare till åsigter
och åtgerder, som till någon del voro föreskrifua af den
främmande staten och soldgifvaren Frankrike och af dess egennytta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
