- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
210

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blifvit tillbragt under en för landet ganska tung
men icke på något sätt gcignelig riksdag1). Sedan
alla mina föreställningar och bemödanden aflupit
fruktlösa, har jag med sorg öfver mitt kära
fäderneslands öde men med stillatigande afvaktat, hvad
folket sjelft skidle tänka om sina fullmägtige och
om dessas företag både mot mig ocli dem. En del
af mina undersåtare har burit oket med suckan och
klagan docfc stillasittande; ty de hafva icke vetat,
livar räddning stode att finna. I en vrå af riket
har man dock blifvit bragt i förtviflan och gripit
till vapen-). Då således riket, den sanna friheten
och säkerheten för att ej tala om mitt eget lif
stodo i fara, har jag ej funnit annan utväg än
att näst den Högstes bistånd gripa till de medel,
som hulpit andra frimodiga folkslag och fordom
Sverige sjelft under Gustaf Wasas fana. Gud har
välsignat mitt verk, och jag har sett i mitt folks
sinnen upplifvas det nit för fäderneslandet, som
fordom brunnit i Engelbrekts och Gustaf Erikssons
hjertan. Allt har lyckligen aflupit, ocli jag har
frälsat mig och riket utan en enda medborgares
föifång. — I misstagen eder mycket, om I tron,
att här sökes annat än frihet och lag. Jag har
lofvat styra ett fritt folk.. Detta löfte är så
mycket heligare, som det är sjelfkrafdt och grundadt
icke på nödtvång utan på öfvertygelse. Långt ifrån
att vidröra friheten är det endast sjelfsvåldet, jag

skulle vid densamma uppstå hos alla kunnigare riksdagsmän, och i
synnerhet hos dem, som trodde, hvad många trodde, näml. att
just konungens anhängare ställde med flit så till, att en del af
undsättnings-spannemålen icke i rätt tid framkom till de
nödlidande orterna?

1) Att det var konungen, som med flit ställde så till, att
riksdagen förlängdes, derom voro många hans åhörare öfvertygade.

2) I denna vrå, Kristianstad, voro dock innevånarna,
stads-boarna, nöjda med det närvarande statsskicket, och det var mot
deras vilja och på tillställning af konungen, som icke folket, utan
den lockade och mutade besättningen grep till vapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free