Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare och på förslag af presterna beslöt riksdagen
låta pregla en skådepenning till minne af den
genomförda revolutionen.
Sedan ständernas bevillnings-beslut hunnit till
konungen aflemnas, blef d. 9 Sept. riksdagen på
vanligt sätt afslutad, och biskop Benzelstierna höll
afskeds-predikan. Det anmärktes dock, att
hvar-ken danska, engelska, holländska eller rysska
sändebuden vid detta tillfälle infunno sig i kyrkan1).
Konungens afskeds-tal berömde revolutionen,
berömde ständerna och gaf ett dock obestämdt löfte
att dem efter 6 år åter sammankalla. Det
riksdagsbeslut, de antogo och underskrefvo, uppsatt af Elers,
innehöll en ständernas förnedrande sjelfanklagelse, ett
återljud af de beskyllningar, konungen d. 21 Augusti
dem påbördat, och slutade med följande ord. Det
haf-ver varit den dyra och behjertade konung Gustaf den
tredjes värf och det blifver hans odödliga ära att, näst
den högste Guden, hafva genom sitt mannamod och,
med understöd af deras kongl. högheters prinsarna
Karls och Fredrik Adolfs (!) mandom och
fosterlandskärlek hafva frälsat sitt rike från brädden af dess
undergång, och att hafva krossat de bojor, som
tryckte fria medborgare. Vi vörda och erkänna vår
milde konungs nit och oförfärade bemödande och
välsigna hans nu fulländade storverk. Äfven de
tal, som Sebaldt och Josef Hansson på rikssalen
höllo, voro liksom de andras fulla af beröm och
underdånighet; men icke så de tal, med hvilka de
sedermera togo afsked af sina stånd. I afseende
på den skedda förändringen önskade båda dessa
talemän, att Gud måtte under det nya statsskicket
förläna öfverhet och undersåtare sin kraft och sin
välsignelse till ett stilla och lyckosamt lefverne.
Men ingen bland dessa demokratiens sakförare
yttrade uågot ord, än mindre någon glädje, öfver den
’) Uppsala bibi. Hochschilds Anledningar, m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
