- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
250

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krigs-skådeplatsen[1]. Han utgaf väl denna färd
som en sin Eriksgata. Men hvarken tillfälle,
årstid eller resans brådska och tarflighet svarade mot
uppgiften, hvarföre ock något hvar tog för afgjordt,
det egentliga afsigten var att i egen person leda
och lifva rörelserna. Det såg ut. som skulle kriget
snart utbrista.

Genom dessa åtgerder återuppretade Gustaf
ånyo den storm, som höll på att lägga sig.
Europas statsmän ansågo naturligtvis bemälte
krigsrustning stå i sammanhang med Gustafs tillförene
bedrifna stämplingar inom Norrge och betraktade
både det ena och andra såsom ovedersägliga
bekräftelser på deras ofta uttalade farhåga; nämligen
att utvidgning af Sverges konungamagt skulle
medföra återupptagande af Sverges krigspolitik.
Gustaf förklarade väl sina åtgerder vara blott
försvarsanstalter mot Danmarks rustningar i Norrge; men
hofvet i Köpenhamn förklarade dessa sednare vara
blott försvars-anstalter mot Gustafs kända afsigter
på och förehafda stämplingar inom samma land.
Denna sednare tolkning blef af de flesta antagen;
emedan det tycktes otroligt, att Danmark skulle
på egen hand angripa Sverge. Derjemnte var
Gustafs rustning så stark, att den ej gerna kunde
vara ämnad blott till försvar; häldst utsigterna
blifvit just då så fredliga, att intet försvar tycktes
behöfligt[2]. Dessa företeelser återupplifvade


[1] Några säga, att konungen sträckte sin resa till Eda skans,
och Fersen 3. 146, att han färdades längs gränsen, ofta ridande
på skjutshästar, o. s. v. Konungens i riksarkivet förvarade bref
tyckas deremot visa, att han farit stora vägen genom Örebro,
Kristinehamn, Karlstad, Åmål, Wenersborg och Uddevalla. Se
riksregistraturet för krigsärenderna.
[2] Några författare förbigå med tystnad det betydliga
omfånget af denna krigsrustning och säga blott, att konungen
skyndade till norrska gränsens skydd,
och att han der ordnade
försvarsanstalterna
(Sv. Akad. Handl. 37. 15, 96 m. fl.) Härigenom
undandöljes vidden och vigten af hans krigsrustning och tillika den
sanningen, att denna långt mer än statshvälfningen var rätta
orsaken till den grannarnas förbittring, som mot slutet af 1772
förspordes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free