Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Àr svenska folkets tröst.
» Så sjungom en livar:
Kung Gustaf är vår far!
Kung Gustaf är vår far!
Europa beundrar en så ädel monark,
Så kunglig, så vitter och i dygder så stark.
Hvem vill icke kyssa din spira, din hand?
Hvem vill icke lefva och dö i ditt land?
Vi älske dig, vi vörde dig; och in i döden blir vår
kärlek trofast och sann.
Vår store kung lefve han!
Lefve han! lefve han!
Denna sång i sin triumfatoriska herrlighet både
till innehåll och melodi blef mottagen med allmän
förtjusning och öfvergick för någon tid till ett slags
nationalsång. Ännu i början af detta århundrade
fick man ofta höra den med hänryckning
uppstämmas.
Från flere bland de personer ut- eller inrikes,
som närmare kände alla omständigheter, spordes
dock åtskilliga mindre gynnsamma omdömen.
Vergennes, som berömde den fintlighet och kraft, som
under revolutionen visades, anmärkte åock, att
konungen visserligen hade mod, men blott för ögonblicket,
och citt han var passande mer till ledare för en
sammansvärjning än till oinskränkt herrskare. —
Danska sändebudet skref1): en hvar, som närmare
betraktar Sverges sista statslivälfning, skall finna
den vara ett verk af öfverraskning, konstgrepp,
mutor och våld. Konungen, som skulle vara
statsskickets försvarare, blef dess förstörare. Han sade
sia vilja upprätthålla friheten, men häktade först
alla, som kunde göra motstånd, och lät derefter
med vapenhot påtvinga ständerna en stats förf att-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
