- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
3

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga eller klandervärda medel. Det säges dock,
att han, någongång i penningenöd och måhända
drifven af sin gemål, lofvat tittlar och
ordenspryd-nader åt rika personer mot dessas löften om
betydliga lån.

Man berättade efter honom ett och annat drag
af deltagande för lidande medmenniskor. Under
en promenad vid Loka fick han t. ex. se en tiggare
ligga magtlös vid vägen. Konungen stannade och
lät i sin vagn upplyfta och föra mannen till närmsta
läkare. A andra sidan berättades efter honom
drag, hvilka blifvit tolkade som bevis på
småsnålhet, och föranledt åtskilligt gäckeri. Han mötte
t. ex. en gång en tiggare. Jag liar ej, sade han
till den åtföljande grefve Hamilton, jag liar ej på
mig annat än dukater. — — Om, svarade denne,
om ers majestät behagade lemna mig en bland dem,
torde tiggaren kunna vexla ocli gifva tillbaka.
Samme Hamilton bief en annan gång begåfvad
med en träddosa, som konungen sjelf svarfvat.
Lovisa Ulrika beledsagade skänken med några ord
om det stora värdet af en sådan kunglig nåd.
Hamilton svarade, att han detta visserligen kände
och erkände; men likväl Önskade, att hans majestät
varit guldsmed i stället för sv arfv are.

Oaktadt frånvaron af utmärktare
själsförmögen-heter, hade dock Adolf Fredrik ett sundt och redigt
förstånd, hvilket inom sin krets såg sakerna lugnt
och tämligen klart, derjemnte ock en
betänksamhet, som icke gerna förhastade sig, en benägenhet att
höra och följa goda råd och ett ärligt och
välmenande sinnelag. Hans uppförande som kronprins,
och innan Lovisa Ulrika framträdde, var ock i
flere hänseenden berömvärdt. Många hafva
der-före trott, att han, lemnad åt egen ledning och
förmäld med en stillsam och klok gemål, skulle
kommit att föra en lugn och lycklig regering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free