- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
24

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad verhan sådant skall utöfva på ett sönderslitet
hjerta; ett hjerta, som väntade finna en öm son,
men finner i stället en varelse, som fruktar att
nedsätta sitt majestät, om han visar någon ömhet.
Se der! hurudan jag funnit dig i fem långa
månader! och det är detta som rågat min sorg. Det
förflutna kan du aldrig ursäkta, och jag smickrar
mig ej heller med något liopp för framtiden.
Tillfredsställelsen öfver det första angenäma
mottagandet i Berlin tyckes hafva i någon mån lugnat
sinnet. Men snart och med missnöjet öfver
motgångarna vid broderns hof, upplifvades
misstankarna och o\iljan mot sonen. Denne hade i Berlin
personer, hvilka inberättade allt, som angick
modern, och man ville antyda, att han gladde sig
vid den underrättelsen, att hon snart »kommit hand
i hår och knif i strupe» också med sin broder,
konung Fredrik. Hon sjelf genom dessa tvister
än mer fördystrad, betraktade med ökadt, ofta
orättvist missnöje förhållandet i Sverge. Gustaf
gjorde verkligen allt för att hos ständerna utverka
åt henne ett stort anslag och lyckades äfven deri.
Men emedan han i första rummet framställde
frågan om sitt eget underhåll, och emedan Lovisa
Ulrika ej tyckte beviljandet af hennes gå nog
fort, skref hon våren 1772 till Beylon ett bref,
hvari lästes följande. Det är en gåta, hur en
person, som jag ej kan nämna, sitter med armarna
i kors, ehuru han lofvat uppfylla mina gifna
befallningar. Ni utgjuter eder i beröm öfver den
möda han gör sig för att bringa mina
angelägenheter till önskligt slut. Jag för min del tviflar
derpå. Jag hvarken är eller skall någonsin blifva
af honom eller på honom bedragen. Det är han,
som gifvit mig och sina stackars bröder det hårda
slag, som drabbat oss. Men derom bekymrar han
sig föga, och allt, livad han gör, sker blott för
skens skull. Hans hjerta är blottaclt, och mitt har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free