- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
70

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gande af ordnad oeh förnuftig hushållning. Eftev
1751 fortgingo väl hans befordringar ända upp till
fältmarskalks-graden men utan några brådstörtade
språng, hvilka han äfven sjelf undanböjde.

Hans enskilda lif förflöt i ostördt lugn så
att om hans personliga förhållanden finnas inga
märkliga brytningar att förtälja; men så mycket
mer om de politiska. I detta hänseende voro
hans öden nära sammanflätade med
fäderneslandets och hafva derför redan tillförene blifvit i och
med dessa berättade. Här behöfves blott i
korthet erinra om, huru han 1751—1755, stående på
rådets sida, bekämpade konungaparets sträfvanden
efter ökad magt; — huru han såsom landtmarskalk
1755 och 1756 försvarade landets lagliga frihet,
och gjorde konungaparet ganska allvarsamma
föreställningar: — huru han under pommerska kriget
utmärkte sig mer än någon annan bland de svenska
generalerna; — huru han som landtmarskalk 1760
—1762 sökte leda och sammanhålla de oeniga och
oroliga ständerna, ehuru till det mesta förgäfves:

— huru han under riksdagen 1765 sökte
upprätthålla det då sjunkande Hattpartiet; — luiru han
bidrog till framtvingande och ledande af
reaktions-riksdagen 1769: — huru han 1771 sökte försvara
de å nyo angripna Hattarna; — huru han under
sistnämnda riksdagstvister ständigt talade för lag,
ordning och sans och tillika om nödvändigheten
af ömsesidiga eftergifter, ifall det fria statsskicket
skulle kunna upprätthållas; — men ock huru han,
när riddarhuset å ena och ofrälsestånden å andra
sidan läto locka sig till öfverdrifna anspråk och
till ömsesidigt och oförsonligt trots; — huru han
då slutligen för tillfället gaf frihetens sak förlorad
och lemnaae konungen fritt spelrum till utförande
af revolutionen 1772.

En så framstående verksamhet kunde ingen
utöfva, som icke sjelf egde framstående personliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free