- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
72

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dock tillika upprätthålla sig såsom en verklig
aristokratisk magt: ehuru det saknade dertill
erforderliga egenskaper. Fersens bemödande att
sammanhålla och försona så stridiga, så oförsonliga
beståndsdelar misslyckades. Att sjelf genom en
revolution till enderas fördel slita tvisten, det stridde
mot hans kärlek till frihet och laglig ordning, och
likaså mot hans obenägenhet för vådliga och
våldsamma omstörtningar; hvarför han ock slutligen
lemnade åt Gustaf den tredje utförandet af en
sådan bragd. I sjelfva verket hade Fersen stor både
vilja och förmåga att klokt och kraftfullt skydda,
i ordning hålla och använda redan förut bestående
statsformer: men icke i fråaa om att bilda nva. När
sådana brytningar tycktes oundgängliga, drog han
sig tillbaka Hans styrka var försyn, icke skapelse.

Medvetandet om sådana anlag, sådana
själsegenskaper torde hafva varit orsaken till en mycket
besynnerlig företeelse; den nämligen, att han, hvilken
lättare än någon annan kunnat blifva riksråd,
öfver-fältherre och till och med kansli-president, och att
han, hvilken tycktes mer än de flesta hafva egt till
dylika platser erforderliga egenskaper, — att han
likväl hvarje sådan utmärkelse afböjde. Han kände
sig vara en lysande stjerna på andra platsen ; fruktade
han måhända att blekna bort på den främsta?

Till följe af sina lugna och medlande åsigter
blef Fersen af några frihetsmän beskylld för feghet
eller overksamhet. Anhängarne af hofvet förde
motsatt språk och beskyllde honom för äregirighet,
penninge-girighet1), till och med blodgirighet.
Skalden Oxenstierna, ledd af brusande inbillningskraft
och af kärlek till Gustaf den tredje, betraktade
Fersen med denne konungs ögon, och tecknade
hans bild med följande rader:

’) Några ha velat misstänka, till och med antyda, att Fersen
tagit mutor af främmande hof; men ännu har ingen vågat bestämdt
påstå, än mindre mägtat bevisa något sådant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free