- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
108

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utseende, genomgick läroverken med beröm, blef,
ehuru ej magister docent vid Uppsala högskola,
men valde sedermera den presterliga banan och
flyttade till Stockholm. Här blef han för sina
ovanligt stora predikogåfvor mycket eftersökt och
snart utnämnd till hofpredikant. Ulrika Eleonora
värderade honom mycket, och tre dagar före sin
död och ehuru mycket försvagad, trugade hon sig till
kyrkan för att få höra en hans predikan. Vid 36
år blef han öfverhofpredikant och tillika kyrkoherde
forst i Riddarholms och derpå i Klara församling.
Är 1748 blef han också utnämnd till predikant
inom Serafimerorden och vann der genom
uppförande och tal så mycken tillgifvenhet, att alla
Serahmer-riddarne skänkte honom sina porträtter,
infattade i kostbara ramar. Som kyrkoherde i
Klara, lyckades han der upprätta ett fattighus, och
när kyrkan afbrann, skaffade han medel och
på-dref saken så, att redan efter ett par veckor
byggnaden började åter uppföras. År 1751 blef han
utnämnd till biskop i Westerås, dertill inbjuden
genom stiftets nästan enhälliga kallelse. Också på
denna plats utmärkte han sig genom stor
vältalighet och brinnande nit, höll många visitationer och
prestmöten samt utfärdade ett herdebref, så väl
och kraftigt skrifvet, att det blef i nya upplagor
kringspridt såsom ledning också för rikets öfriga
presterskap. Vid 51 års ålder blef han efter
enhällig kallelse utnämnd till erkebiskop.

Som enskild person var Troilius mycket
angenäm, visserligen något het men också lätt
försonad ; föröfrigt glad, trofast, redlig och derföre mycket
ansedd.

I läran höll han strängt på landets antagna
trosbekännelse och kämpade fördenskull ifrigt mot
Rutström och hernhutismen. Besynnerligt nog tyckes
han med sina eljest sunda och fördomsfria åsigter
hafva trott på trolldoms-anklagelser. Vid några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free