- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
111

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

borgrarna måste med hustrur och barn fly undan
och gömma sig i skogarna. Härigenom bragt i
fattigdom, ansåg sig fadern icke mägta, så gerna
han än ville, gifva sin hoppfulle son en lärd
uppfostran, utan sände honom till Gefle för att som
budgosse inöfvas i handelsyrket. Men redan från
barnåren hade denne visat afgjord böjelse för
prestämbetet och icke haft större nöje än att på
sitt sätt hålla predikningar. Fattad af vantrefnad
i handelsboden, bad han med bevekande tårar
sin far att i stället få studera, hvartill denne
slutligen biföll. Gossen blef nu undervisad först af

o

sin äldre broder och derefter i Gefle och Uppsala,
hvarest han, oaktadt alla de hinder, fattigdom lade
i vägen, eröfrade den akademiska lagern, och det
med utmärkelse af första hedersrummet. Redan
förut prestvigd, ämnade han nu söka anställning
som pastors- eller komministers-adjunkt i
Hudiksvall. Men händelsevis hade han blifvit känd af
dåvarande domprosten i Uppsala, Olof Celsius den
äldre; samme man, som först insåg Linnés lofvande
anlag och räddade denne från nödvändigheten at
att flytta som landtprest till Småland *). Äfven nu
framträdde samme domprost på samma välgörande
sätt och kallade Bælter till sin adjunkt, så att
också denne fick stanna i Uppsala och tillfälle att
der utbilda och låta höra sina gåfvor. Dessa voro
utomordentligt stora, antingen han efter förut
skrifven uppsats eller efter ögonblickets ingifvelse
höll sina föredrag. De utmärkte sig nämligen i
hög grad genom rikt och varmt innehåll samt
enkelt, jemnt och rent framställningssätt. Deras
verkan blef ock ganska stor; dels på de talrika
åhörare, som trängdes kring hans prediksstol och
gingo derifrån med förbättrade och renade hjertan;
dels på predikosättet i allmänhet, hvilket genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free