- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
112

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det efterdöme, han gaf åt akademiens presterliga
ämnesvenner, bief mer enkelt, naturligt och varmt
än förut. Inom kort tick han ock mottaga flere
kallelser till andra prestlägenheter ; men stadsboarne
sammansköto medel till ökande af hans lön, för att
om möjligt få behålla den älskade läraren. Vid ett
besök i Uppsala 1744 fick likväl dåvarande
kronprinsen Adolf Fredrik höra honom predika, och
följden blef en genast utfärdad kallelse till
hofpre-dikant. Äfven på denna plats gjorde han genom
sin person och sina predikningar djupt intryck;
konungen gaf honom Sköfde pastorat, men blott
som ett slags prebende; ty han måste fortfarande
stanna vid hofvet och der tjenstgöra. Under
konung Fredriks sista sjukdom var Bælter en bland
de prester, som skulle med tröstande böner stå vid
den döendes sida.

Kallad till domprost i Wexiö 1756, fick han
mottaga denna syssla, och blef sålunda skild från
tjenstgörning vid det nya hofvet.

Som enskild person var Bælter älskvärd och
aktningsvärd, mild och välgörande, rättvis och
sanningsälskande och dock fördragsam.
Arbetsamheten var ovanligt stor. Från klockan 5 på
morgonen och till middagstiden, och från klockan 4
eftermiddagen till sena qvällen, satt han vid
skrif-bordet, omgifven af sina böcker, sina förtroligaste
vänner, som han kallade dem. Men äfven de
personliga blefvo med välvilja mottagna, häldst när
de gåfvo tillfälle till lärda samtal.

Som riksdagsman framträdde han föga. Man
tyckte sig dock märka, att han hoppats mer af
en kunglig, än af en riksdagsstyrelse, och mer af
de mot dryckenskap ifrande Hattarna1) än af
Mössorna, hvilka stundom sökte genom slappare
brännvin slagstiftning vinna bondeståndet.

1) Kongl. Bibi. Bælter till Gjörwell, Sept. 1757.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free