- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
119

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfvertygelse om den skuld, man skall stå i hos sin
Herre, — men det är rasande; — du bör veta,
att dm enda syndaren har låtit grafva i sitt hjerta,
att du icke behöfver grafva1). Du må beflita dig,
om hvad du vill, antingen du bättrar dig eller
lefver heligt och fromt eller gör aldrig så många
goda verk och gerning ar; ja om du vore helig som
en engel, så hjelper det dig intet; — det är falskt
att vilja hafva ett återupprättadt Guds beläde; —
här gifvas prester, som draga hela hopen med sig
till deras förmenta helgelse, att de skulle vara så
helige och gudfruktige; månne menniskorna skola
omvända sig först och sedan blir evangelium godt?

— Nej! Du evige Förbarmare! förbarma Dig
öfver den olyckliga farsot, hvarmed djefvulen
besmittat det arma menniskoslägtet, och hvar igenom
så många tusen själar gå förlorade, så att de
ängslas, gråta och sörja öfver sina synder, då det
dock heter: synden är försonad. Det är
förskräckligt höra, att folk, som borcle sjunga: »livar man
må väl glädja sig», måste ropa: »jcig under djefvulen

*) Enligt ett vittnes utförliga uppgitt hade Rutström sagt:
grafva är i verldslig bemärkelse rätt; ty den, som icke vill arbeta,
bör icke heller äta: men i andlig bemärkelse är det alldeles rasande.
Man vet nog, att det ges sekter i den lutherska troppen, som lära,
att man bör grafva i sitt lijerta; det är, genom lagen komma till
öfvertygelse om sin skuld; men det är rasande. Du måste veta,
att den ende syndaren låtit grafva uti sitt hjerta. Han lät sitt
hjerta öppna och sin sida verlden till godo. När spjut et stacks uti hans
sida, då fingo alla syndare rättighet att säga vid sig sjelfva: grafva,
orkar jag icke: ty Guds rättfärdighet grof så djupt, att du icke
behöfver grafva. — — — Märk, hvad är då din bot, din bättring,
som du så mycket talar om? Kan du böta för dig sjelf dermed.
att du grafver i ditt lijerta? Nej! når du tror, att en syndare är
död för alla, då följer, att alla, som tro, varda lefvande i honom.
Du menar, att, när du grafver, så det svider i hjertat, att Du då
far nåd. Nej! det är icke saken! Så lyder trons ord: tror
evan-gelio, det stora evangelium, som på korset för 1700 år sedan
förkunnades; det är fullkomnadt! det är nog. Likartade uppgifter
aflätos ock af två andra vittnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free