- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
120

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fången låg». Du han inte bli annorlunda än da
är. Sådan skall du komma. Nej! säger du, jag
måste bättra mig först. Nå nå! håll på! få se,
hur reformert du blir: att du kommer så stygg,
så oren, så modig, så blodig, mörk som du äst,
och din tro varder dig räknad till rättfärdighet.
Det står ju: den, som tror, skcdl varda salig; men
det står icke, att den, som grafver, gråter, känner
helvetes ångest — och är gudfruktig och beskedlig,
skcdl varda salig1). — Om mannen som blef
utvisad derföre, att han icke hade de rätta
bröllopskläderna, sade Rutström: han lär ha lånt en rock
af Mose och hängt öfver sig, eller kanske han for
till himlen ocli lånte sig en cherubims klädning;
nå, han må haft, hvad rock han ville, antingen
en rock af egen rättfärdighet eller en helgelserock
eller en af goda verk och g er ning ar, men inte var
han af liveri eller regemente (den rätta
bröllops-drägten2); — man skcdl vara naken som en nål,
då kläcker den Helige Ande in den eviga lifsens
gnista, som är tron. Ofta och med eftertryck
omtalade Rutström, huru synderna måste först
förlåtas, innan de kunde öfvergifvas. Han sade: cdt
synden skulle först aflåtas och sedan förlåtas, det
låter väl bra, men ser ut som en förklädd djefvul;

‘) Enligt viltuets utförligare uppgift hade Rutström sagt: all

gråt, bättring, omvändelse, rättfärdiggörelse är intet, um jag icke
tror, att mitt syndaregister är öjverkorsadt. Inte skrämmer man
djefvulen med sin helgelse och sino goda gerningar, eller om
grannen visar dig som en helig och gudfruktig man; månne djefvulen
icke törs på dig då? Nej! dermed skrämmer du honom icke. Det
är förskräckligt, att här gifvas prester, som draga hela hopen med
sig till deras så kallade helgelse, och att de skola vara så heliga,
så gudfruktiga. — — — Kristus har i sina köttsdagar offrat bön
och åkallan, hvoxl vill du då uträtta med ditt tjutande; det oroar
Gud och är obehagligt i hans öron. Jag näns då icke och törs ej
heller oroa Gud med mina böner.

2) Andra intygade dock, att Rutström stundom lärt, det
bättring och helgelse voro nödvändiga till saligheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free