- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
175

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 och 7 April 1744. »Kl. 10», berättade han, »lade
jag mig till sängs och var något bättre; en half
timma derefter hörde jag ett buller under mitt
hufvud; jag tänkte då, att frestaren for bort;
straxt kom öfver mig en rysning, så stark ifrån
hufvud och hela kroppen med något dån och det
några resor, jag fant, att något heligt var öfver
mig, jag somnade derpå in och vid pass kl. 12,
1 eller 2 om natten kom öfver mig en så stark
rysning ifrån hufvudet till föttren med ett dån,
som många väder stött tillsammans, som skakade
mig, som var obeskrifligt och prosternercide mig
på mitt ansigte; då medan jag prosternerades i
den momenten, var jag hel vaken och såg, att jag
kastades ned, undrande på, hvcid clet ville säga,
och jag talte, som jag vore vaken; men fant dock
att orden lades mig i munnen, och o Allsmägtige
Jesu Kriste! att du af så stor nåd bevärdigar att
komma till en så stor syndare, gör mig värdig till
den nåden! jag höllt ihop mina händer och bad,
och då kom en hand fram, som kramade liårdt
mina händer, straxt derpå continuerade jag min
bön och sade, att du har lofvat att taga till nåder
cdla syndare. Du kan inte annat än hålla clin
ord. i det samma satt jag uti lians sköte och såg
honom ansigte mot ansigte, var ett ansigte af den
heliga min och allt, som intet beskrifvcis kan och
leende, så citt jag tror, citt hans ansigte så ock
varit meclan han lefde, han sade till mig och
frågade, om jcig liar sundhetspass? jag svarade: Herre,
det vet. du bättre än jag. Nå så gör! det är,
som jag fant uti mitt sinne betyda: älska mig
verkligen eller gör. livad du lofvat, Gud gifve mig
nåd dertill.

Att dessa drömmar och inbillningar togo mer
och mer öfverhand, dertill bidroso icke blott Swe-

7 o

denborgs medfödda anlag och under ungdomstiden
erhållna själsrigtning och smickrande förutsägelser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free