- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
199

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att genom kärlekslagens yttre gerningar ådagalägga
sin inre kärleksfulla sinnesstämning.

Läran om sabbatens helgd, arfsynden, dopet
och nattvarden tolkade och behandlade
Swedenborg på ett sätt, som stundom gränsade till
rationalism. Också med hänsvn till några vanliga lef-

« o o

nadsregler hyste han egna åsigter.

Till exempel, den rike, sade han, kan ingå i
himmelen lika väl som den fattige. Inträdet beror
ej på yttre förmögenhetsvillkor utan på inre
själstillstånd. Också fattigdomen lockar till många
synder, oförnöjsamhet, afund, hat, snatteri, stöld o. s. v.
A t kringstrykande tiggare ville han ej heller gifva
allmosor; ty, sade han, sådana personer föra
vanligtvis ett lättjefullt ocli lastbart lif, och en gåfva
länder mer till skada än gagn både för dem sjelfva,
ty de fortfara då med att tigga i st. f. att arbeta;

— och möjligen gång äfven för anclra, ty att gifva
allmosa åt en oncl menniska, det är att gifva
honom medel i händerna att göra än mera ondt.
Swedenborg beskref ock, huru lättjefulla tiggare äfven
i andra verlden skydde arbete och ville lefva på
andras bekostnad samt förslösade i öfverflöd och
under inbördes trätor de erhållna gåfvorna, och derför

O 1

voro dömda också der till ett eländiat och olyck-

C-y %}

ligt lif. Han mente å andra sidan, att en kristen
ingalunda behöfde sälja all sin egendom för att
gifva den åt de fattiga, utan hade rättighet att
sjelf njuta af sitt välförvärfvade goda.

Med afseende på tillståndet i andra verlden
lärde Swedenborg, att de flesta aflidna menniskor
blefvo ej förr än efter någon ytterligare stundom
flerårig pröfning försatta i det tillstånd af salighet
eller osalighet, till hvilket de under lifstiden gjort
sig förtjenta1). Deras slutliga öde bestämdes dock

1 Erland Broman, säger Swedenborg, blet’ dock för sina
många och mångfaldiga brott redan på fjerde dagen sv.-.rt som en
djefvul och nedstörtad i plågorummen. Diarium Spirituale n:o 5,493.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free