- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
252

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skap blifvit bildadt under namn af Sällskapet Pro
Sensu Commuai, d. v. s. Sällskapet För Sundt
Förnuft. Det swedenborgska hade till högtidsdag
valt den 1 November, dåvarande kronprinsens
födelsedag. Sällskapet Pro Sensu Com muni valde
till sin den 29 Augusti, Johan Lockes födelsedag,
och detta under förklarande, att denne filosof varit
den förnuftigaste man, jorden burit. Målet för
sällskapets Arerksamhet beskrefs på ungefär följande
sätt. I en tid, då inbillning och känsla ryckt till
sig tyglarna från förnuftet, och då man förvexlar
ursinne och fallandesot med snille, raseri med
styrka, tankedunkel med tankedjup, och när man
i stället för vetenskapliga undersökningar
tillgriper gissningar, och sedermera i stället för
gissningarna drömmar, och när vantron sjunkit ned ända till
fånigliet; — då är det både nyttigt och nödvändigt,
att ett samfund framträder, som med saiiningens
frimodighet försvarar förnuftets ära, upprättar dess
anseende, tvingar dess affällingar till sansning och
blygd, samt återför menniskoslägtet till den gräns
af rätt och sannt, utom hvilken allt är förvillelse
och förnedring. I nästa tidningsnummer framlades
ytterligare sällskapets grundsatser, bland hvilka
några må här införas, såsom ytterligare prof på
andan i det hela. Vår samtid, hette det, torde
blifva en gåta för kommande slägter. Aldrig såg
man sanningens ljus sprida en klarare och renare
dag; men aldrig lättrogenhet, vidskepelse och villor
djupare förnedra menniskorna. — Medeltidens
barbari var på långt när hvarken så nesligt eller
farligt. Det var ett foster af okunnigheten och
skulle med den försvinna. Det var sofvande, man
då för tiden hade sina drömmar; nu rasar man
vaken. — Eller: det förargar oss att höra klokt
och hederligt folk nöjas med att blott skratta åt
de bedragare eller narrar, som i vår tid framträda,
dessa guldmakare, swedenborgianer, andeskådare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free