- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
253

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skattsökare, nummer-punkt er are m. fl. Sådana
äfventyrare må visserligen sjelfva tro, hvad dem
lyster. Men när de söka utbreda satser, som
förnedra: menniskoslägtet och förmörka förnuftet, då
böra de mötas icke blott med skämtets utan ock
allvarets vapen. Om regeringen icke gifver sig
tid dertill, bör dock »hvar braf karl» sjelf säga
dem sanningen. — Eller: ordensceremonier voro
fordom ett medel att dölja kunskaper, som man
egde; nu att förespegla kunskaper, som man icke
eger. Nämn oss en stor ordensvurm, som ej
tillika vai^it en liten menniska. En hvar visste,
att konung Gustaf och än mer prins Karl
sysselsatte sig med guldmakeri, andeskåderi och
skatt-sökeri m. m. och att de voro mycket begifna på
ordnar och ordensceremonier. För att uttala
ofvan-nämnda satser fordrades derför ej litet mod; i
synnerhet hos en Kellgren, en Rosenstein, bland
hvilka den förre hufvudsakligen lefde af den
pensjon, konungen lät åt honom utbetala, och den
sednare var lärare för konungens son, kronprinsen.
Men de vågade försöket, vare det sagdt till deras
ära; och derjemnte till konungens, att han icke
deröfver visade något missnöje. I själ och hjerta
hyste han ock mer benägenhet för deras åsigter,
än för andra sidans.

Till följe af demia det kellgrenska sällskapets
utmaning, uppstod nu en lång och häftig
skrift-vexling, hvilken fördes i Stockholmsposten; ty
Kellgren lemnade i denna sin tidning rum äfven
för motståndarnes uppsatser, så att allmänheten
fick på ett ställe inhemta båda sidornas skäl. Den
vigtigaste bland alla dessa skrifter lästes i
tidningsnumret för den 4 Oktober 1787. Det var
Kellgrens bekanta skaldestycke: »Man eger ej snille,
för det man är galen». I första hälften af
detsamma begabbade han ofvannämnde gängse
svärmerier och bedrägerier. Men eggad af harm öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free