- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
262

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med blod i händerna och vanvett i
Det skumma ögat. Akten er! han breder
Sin svarta jesuiterkåpa snart
Utöfver jorden. Nordens stjerna släcks,

Och trollen skratta, i den hemska natten1).

Troligt är, att Tegnér nu, liksom Kellgren
1787, sett den hotande reaktionsfaran genom
för-storings-glaset af sin poetiska inbillningskraft. Men
hon var ej heller liten, och en hvar, som minnes
dessa tider, kan intyga höjden af den ovilja,
hvarmed det äldre slägtet och ej fä bland det yngre
betraktade de fosforistiska tidstecknen och trodde
sig i dem se ett inbrytande nytt medeltids-mörker.

Då och mot dessa hotande förebud framstod
Tegnér på samma sätt, som Kellgren på 1780-talet.
Det finnes äfven i enskildheterna mycken likhet
mellan båda dessa uppträden. Kellgren skref år
1787, och vi upprepa gerna än en gång de
herrliga orden:

O Manhem! lika nämndt af gammalt mannavett
Som gammalt mannamod; o! säg, livar skall du

hamna

Ur dessa villors djup? — Ett år och ännu ett,
Och Bältet skall med blygd ett vidsträckt dårhus

famna.

Likaså Tegnér 1817. Han uttalade sin harm
öfver reaktionens obskurantism och öfver försöken
att införa den hos oss : oss nordens barn, med den
klara himlen öfver oss och den väldiga skaiyt
begränsade naturen omkring oss2); — hos oss, om
hvilkas land skalden kunde med stolthet och skäl
sjunga :

— — — der klappade i fordna dar
Ett fritt och väldigt lijerta uti Norden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:51:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/43/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free