- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 44. Adolf Fredriks regering. H. 6. Adolf Fredriks samtida vetenskaps- och riksdagsmän /
58

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

borde väljas af folket och tillsättas, icke för lifstid,
utan blott för ett eller tre år ’) för att lätt kunna
afsättas, i fall de visade sig odugliga; — likaså,
att redoskyldiga ämbetsmän icke borde få
uppträda. bland redofordrande riksdagsmän ; ty som sådana
komme de i tillfälle och frestelse att undandölja eller
försvara sina och sina kamraters fel och begångna
orättvisor. Dessa åsigter voro, också de, följder af
hans kärlek till folkets sjelfstyrelse, hvilken han
ville så mycket möjligt införa, och först och främst
uti den inre förvaltningen. Att å en annan sida
ämbetsmännen kunde göras för mycket beroende af
folkmassan, vådan deraf tyckes han hafva
förbisett.

Att motarbeta fåfänga, yppighet och
öfver-flöd var ett annat mål lör hans trägna bemödanden.
Han utgaf 1767 en serskild och vidlyftig skrift,
i hvilken det vigtiga ämnet blef från flere
synpunkter betraktadt.

Missrigtningens orsak ansåg han väl till någon
del ligga i den lättade penningetillgång, de många
och stora bankolånen medfört, förnämligast clock i
nationens egen anda. Man har, mente han, lockat
oss till flärcl ocli fåfänga genom att ingifva begär
efter tittlar, rang och yttre utmärkelser, liksom
menniskans rätta värde icke skulle vara det inre
att hafva sökt fullgöra sin pligt. En löjtnant, en
öfverste-löjtnant, som varit skicklige landtbrukare,
belönar man med tittlar, den förre af major, den
sednare af landshöfding. Och följden? Den förut
måttliga och arbetssumma familjen blifver genom
den nya titteln lockad till fåfänga och yppighet;
och att clerigenom bortslösa sin förut samlade
förmögenhet. Sedan kon mjölkat stäfvan full, sparkar
hon af öfvermod kärlet öfvcrända. Så länge, hette

’) Som skäl för detta påstående anfördes ock ur 1634
års regeringsform ett likartadt stadgande för
landshöfdingar-nas tjenstetid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/44/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free