Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägelser; någon gång äfven förhastade och origtiga
uppgifter och onödigt, stundom orättvist bittra ord
och utfall. Fienderna underläto ej att anmärka
dessa fel, och han sjelf erkände några bland dem
frivilligt och öppet; men förklarade derjemnte, att
han ej hade tid sysselsätta sig med stilens
puts-ning; tv han kunde knappt hinna med det, som
var långt angelägnare, nämligen att för
allmänheten framlägga alla de vigtiga upptäkter, han gjort.
Många läsare sade: lians skrifter äro ju så
vidlyftiga, att ingen står ut med att läsa dem. Han
svarade: när jag af kärlek till fäderneslandet stått
ut med att sammanskrifva, bör väl ock en hvar, som
älskar sitt fädernesland, stå ut med att läsa dein.
Andra klagade öfver hans stränga ord och
hårda omdömen. Förhållandet hade dock sin
förklaring. Ju fastare Nordencrantz var öfvertygad om
sina åsigters sanning och välgörande tøljder, desto
mer blef han förgrymmad mot sådana, som hade
hjerta att dem motarbeta. Tidens anda, till och
med då rådande kristendoms-åsigt tillät ock hårdare
omdömen och åtgerder. I då gällande katekes
lästes: vredgas må man ock öfver dem, som illa
göra, och hata det, som syndigt är. Dessa ord från
Karl den elftes tid och i hans anda voro liksom
skrifna just för Anders Nordencrantz, och dennes
svar på bemälte anklagelse var affattadt i
öfverens-stämmelse dermed. Mot, skref han, mot svåra, djupt
inrotade sjukdomar lijelpa ej milda och lindriga
läkemedel; utan man måste tillgripa svidande spanska
flugor, starka åderlåtningar och andra kraftigt rensande
medel. En annan gång sade han: när folket såsom
hos oss är försänkt i en djup förstockelses sömn,
då lijelper det ej att hviska i öronen eller att komma
med stilla och saktmodiga ord; ty sådana blifva
icke beaktade, utan begabbade. Här gäller i
stället profetens uppmaning: ropa trösteliga och spara
icke utan upphäf clin röst såsom en basun och
förkunna Jakobs hus deras synder1). Häfve då upp
’) Esaias. 58. i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
